tisdag 7 april 2015

En påskhelg och två leder

Det blev en påskdubbel med totalt 7 mil på vandringsleder i helgen, på två totalt olika leder i två väldigt olika delar av landet.

Södra Vätterleden

Vi skulle "hem" till Taberg och hälsa på släkten under en del av påsken och när jag är på min gamla hemmaplan blir det alltid något eller några pass upp och ned på berget och i alla raviner som finns in mot stan. I år när det är långa bergsutmaningar på gång i Wales behövs det så mycket "long days in the hills" som möjligt, då gällde det att passa på och få lite mera "hills" än några vändor upp på berget i Taberg. Hade spanat in lite olika vandringsleder runt Jönköping och kommit fram till att en del av Södra Vätterleden  var ett bra allternativ, mycket höjdmeter och lättillgängligt även för ett tidigt morgonpass. Det gäller ju att hinna ut tidigt så man hinner vara lite med släkten när man är på besök.

Sagt och gjort, på påskafton smög jag upp kl 05, käkade frukost och knallade bort till första bussen in mot stan 06.20. Gråkallt och med 2 minusgrader ute så tidigt på påskafton så såg man inte några andra själar, fick bussen för mig själv halva sträckan till stan innan det klev på två till. Byte av buss i Jönköping och på nästa buss mot Huskvarna var det bara ett gäng som var på väg hem från efterfesten. Folk har lite olika dygnsrytm så att säga.

Framme i Huskvarna efter en knapp timmas bussresande var det bara ett ge sig ut på leden som börjar med en 200 meter stigning upp på Bondberget. Kändes till en början riktigt kallt med en isande nordan från Vättern, men i backarna fick man snabbt upp värmen. Efter Bondberget fortsätter leden upp och ned för sluttningar och raviner söder om stan, korsar till slut Tabergsdalen i Norrahammar och kommer upp på mon en kort bit innan sista rycket upp och ned på berget i Taberg. På de 31 km jag sprang blev det ca 1000 höjdmeter totalt, mycket höjd alltså, men inte så mycket teknisk stig, det är mestadels ganska lättlöpta stigar på denna del av leden.

Vädret var lika omväxlande som kuperingen, allt från en snöby som svepte in från Vättern till strålande sol mot slutet av passet. Lite bilder från en omväxlande, kuperad men ändå lättlöpt led.
Öde och kall gryning i väntan på bussen i Taberg
Lite ljusare men lika öde och kallt på Esplanaden i Huskvarna
Jönköping från ovan, i varje fall från sluttningen på Bondberget
Fina lövskogar på sluttningarna söder om Jönköping
Aprilväder!
Inte bara lättlöpta stigar, här var det lite vresigt en bit
Lite nostalgi: Jönköpings OK's gamla klubbstuga som naturen återtar efter
att dom flyttat vidare. Här tillbringade jag massor av tid
 mellan 15 och 21, innan flytten till Västerås.
Slutmålet, berget i Taberg inom synhåll till slut
På väg upp på berget och långt därborta vid Huskvarna och Vättern startade jag
Framme på berget efter 3 mil


Bruksleden

Vi åkte hem till Västerås igen på påskdagen och det blev ett tillfälle till ett litet långpass på Bruksleden också på annandagen. Om passet på Vätterleden var planerat långt innan så blev detta raka motsatsen, beslut kvällen innan när jag fick chansen med lift ut till Sura. Det blev en dag med kanonfint väder för ett löppass och kanonfina 17 km på etapp 8, 7 och början av 2'an, sen kom jag till Bruksledens sämsta del med hyggen och blockterräng under 15 km in mot Västerås.

En total kontrast till led jämfört med i Jönköping, i princip helt flackt jämförelsevis, men istället extremt tekniska stigar, speciellt på de 15 svåra kilometrarna mot Västerås, där det blir träning både för vanliga ben och pannben. Det blev också ett riktigt rejält pass till slut för båda sorternas ben, det slutade på 40 km innan jag var hemma.
Drömterrängen på etapp 8
Rövallsmossen
Rövallskojan
Bonusdepåstopp med kaffe hos Marcus och Sofie vid Toftsjön
Inget att välja på, otrampad stig mot Västerås är det som gäller
Spången över Toftmossen, snart börjar den eländiga delen