DNF och vila

Det blev visst lite tyst på bloggen ett tag, det var inte riktigt planerat men med lite tappad inspiration är det lätt hänt, alltid roligare att skriva om positiva saker än lite eländen. Just när jag skulle ha en sista period med mängdträning och backar inför Lavaredo Ultra Trail så är det istället vila som gäller.

Problemet uppstod egentligen andra dagen på GL3D när jag halkade och fick benet under mig så alla dess leder höll på att gå ur led. Kände då att inget gick sönder men speciellt vristen ömmade. Tog det sen lite lugnare och det fungerade att springa hela vägen i mål på GL3D. Kände inget efteråt under de första dagarna men när ömheten i benen i övrigt försvann så kändes det att vristen fortfarande ömmade. Det gick trots det bra att springa och det blev inte sämre så under de 4 veckorna fram till Kullamannen tränade jag men bara lite begränsat och försiktigt.

I helgen som var drog vi ned till Skåne för lite bergslöpning på härliga Kullaberg. Det var en så kul bana på Kullamannen förra året att jag ville göra om det och nu var vi ett helt gäng från Västerås som tog oss dit på olika sätt. Jag, Niklas, Kerstin och Amanda åkte bil ned på fredagen och hann precis lagom till föreläsningar och en suverän buffé på Rusthållargården i Arild, sen åkte vi till Höganäs där Niklas fixat lån av ett hus av en bekant.

Mycket snack innan start

Tidig morgon och transport till Ängelholm för start. Bussarna kom dit i god tid så det blev mycket snack med många bekantingar innan det var dags för start. Per Sjöberg släppte sen iväg oss och det blev rusning ut genom strandskogen som väntat. Jag kände lite i vristen i början men det försvann när jag blivit varm och sen rullade det på utmed kusten. Precis som förra året startade jag lite för snabbt för att det skulle vara OK mot slutet men i år insåg jag detta och tog det sen lite lugnare i ca 5.15 tempo. Allt kändes bra, ända till 25 km, då började vristen kännas igen och det kändes sedan mer och mer.

Fina vyer på väg fram mot Arild

Funderade en stund och trodde att jag nog skulle kunna komma runt men att det skulle bli lång vila efteråt. Ville inte riskera Lavaredo så jag bestämde mig för att kasta in nummerlappen vid depån i Arild. Gick därför de sista 3 km till Arild för att inte slita mer på vristen, jag skulle ju ändå stanna. Är det någonstans man skall bryta så är det där, suveränt välförsedd depå med god lokalproducerad mat från Rusthållargårdens kök.

En depå man inte skall ha bråttom vid

Hann trycka i mig en hel del i depån innan jag fick syn på Race Director Per Sjöberg och fick lift till målet. Snabbt ned till campingen för en dusch innan det var dags att ta emot de andra i målet. Det tråkiga var att jag bara fick springa de 3 milen som är lite av en transportsträcka men sedan missade jag de roliga milen på berget.

Ångrar inte DNF beslutet och nu veckan efter kör jag med 100% löpvila för att ge vristen en chans att bli helt återställd. Känns i stort sett helt OK nu men fortsätter vilan tills på lördag då det blir en lugn och fin dag på Bruksleden med ett stort trailgäng. Någon mängdträning inför Lavaredo blir det inte tid till, får ta mig runt där på gamla "meriter".

Tycker ni det blev lite kort och bildfattigt från själva loppet så finns det desto mera på Niklas blogg.