Pre race - början på en lång historia

Nu är jag tillbaka hemma igen, har jobbat en dag, tagit reda på det mesta av packningen och skall här i bloggen försöka smälta ned alla intrycken från en häftig helg i England så det kanske kan ge en liten känsla av alla upplevelser. Men inga ord och inga bilder ger verkligheten rättvisa, den måste upplevas och nästa år finns ju chansen igen för dom som kanske blir lockade. För att försöka få med så mycket av intrycken som möjligt blir det nog som sagt en ganska lång historia så det är lika bra att dela upp det i några delar, så här kommer först en pre race report, dvs lite om resan fram till start.

Det började någon gång i oktober när jag samma dag såg, först i Niklas blogg och sedan i Henriks jogg.se, att dom skulle springa något som hette GL3D i England, ett 3 dagars Mountain Marathon. Kollade in vad det var och det lät lockande, både ultralöpning i bergen och lite orientering på samma gång plus en flerdagars upplevelse i bergen i Lake District. Lockade med Kerstin också så bi blev 4 som anmält oss, till slut blev det ytterligare 4 svenskar som skulle dit. Under halvåret som gått sedan dess har det blivit mycket prylshopping, lite pryltestande och mycket planering, en del av det har jag redan berättat om på bloggen, men så till slut var det dags, den 1 maj gav vi oss i väg.

Redan vid incheckningen på Arlanda mötte vi Tomas Albinsson och Peter Juthberg från Stockholm så vi blev 6 GL3D-löpare på planet över till Manchester, uppsnacket började redan där. Resan över gick nästan bra, säger nästan eftersom Niklas fick lite panik vid bagagebandet. Hans stora rygga med all packning kom inte! All utrustning borta? Efter att alla väskor och folk var borta och paniken spridit sig i 10 minuter startade bandet igen och en ensam ryggsäck kom åkande...helgen räddad.

Vi sov över utanför Manchester för att ha hela fredagen på oss att köra upp till Lake District och vilken dag vi fick på vägen upp, strålande sol och 15 grader, allt annat än Englandsväder. Vi svängde av M6:an när vi närmade oss Lake District för äta, sportshoppa och kolla in bergen lite, vi hade ju dagen på oss. Det blev ett första stopp i Kendal där vi hann med fyra eller fem outdoor- och sportbutiker för lite sista minuten kompletteringar och även en del inköp för framtiden. Sedan fortsatte vi upp genom bergen och fick en liten liten känsla av hur det skulle bli.

På jakt efter sportbutiker i Kendal och solen skiner!

Spaning mot bergen...

...därborta ligger dom, där skall vi springa i morgon.

Första närkontakten med bergen, på vägen mot Ullswater

Herdwick Inn, vi bodde i verkligt lokal still strax utanför Pooley Bridge
natten före start

Efter en dag med lite turistande på vägen upp kom vi till slut fram till Pooley Bridge, den lilla byn i ändan av sjön Ullswater där tävlingscentrum var. Klockan 18 öppnade dom och man kunde äntligen checka in för start och samtidigt få ut sin karta. Alla var där och hängde på låset kan man säga, ivriga att få se kartan och vad som väntade oss. Det var en liten nätt karta i XXXL format vi fick ut, ett inplastat blad på 70 x 70 cm med alla kontroller utsatta, nu var det bara att rita in den banan man själv tänkt sig. Det bjöds på 4 banor varje dag... Elit, A, B och C... med olika längd och kupering. Om man ville kunde man köra olika varje dag men för ett sammanlagt resultat var man tvungen att köra samma klass alla 3 dagarna. Man kunde också bli "nedflyttat" till kortare bana följande dag om man var ute för länge en dag (om man hade mer än 50% längre tid än segraren).

"Liten" karta med mobilfodralet som jämförelse

Henrik, Kerstin, Tomas och Peter försöker göra sina vägval

Nu var det inte så mycket mer att fundera på, vi skulle ge oss ut på Elit banan var det redan bestämt, Henrik körde dock A eftersom han haft problem med en fot. Elit skulle innebära 133 km och 8020 höjdmeter sammanlagt under 3 dagar om man följde det optimala vägvalet enligt banläggaren. Inte mycket mer att fundera på allstå, vi åkte till vårt Inn för att äta middag, se över packningen ännu en gång och sen försöka sova. Klockan skulle väcka oss redan fem eftersom starten var en definitiv dead line redan kl 07.15. Men där fortsätter berättelsen, med den riktiga race rapporten, inom kort.