Istiden fortsätter

Nu har man varit hemma en vecka efter lerloppet i Paris och det är skillnad, här hemma är det minsann ingen lera så långt ögat når, inte än i varje fall. Istiden fortsätter precis som den gjort i flera veckor, soliga fina dagar men iskalla nätter som gör att snön knappt hinner börja smälta och det lilla som smälter blir till tjocka islager som bara byggs på. Det värsta är att prognosen för de närmaste 10 dagarna lovar det samma.

Träna måste man ju göra ändå och det har funkat riktigt bra direkt efter 8 mils loppet i Paris. Sprang en liten runda redan i tisdags, det gick bra även om det kändes lite i benen då. I torsdags däremot var benen återställda.

I helgen var det som vanligt långlördag med VLK. Vi blev 13 i det soliga vädret men på vägen ut mot Skultuna kyrka fick vi känna på istiden med en ihållande isande motvind. Belöningen fick vi när vi rundat kyrkan och sprang Skerikevägen tillbaka mot stan med vinden i ryggen och solen i ansiktet. Det var faktiskt nästan så man kunde inbilla sig att det var vår en stund.

I dag var det dags att försöka sig på ett bergspass i Rocklunda skogen, min specialrunda på 11 km med 500 höjdmeter. Jag måste börja med lite regelbunden bergsträning nu, det går ju inte att vänta på att all is och snö skall försvinna, bara drygt 5 månader kvar till UTMB nu. Fick sätta på broddarna på en gång men sen funkade det bra att springa på den stenhårt packade snön och isen, det var inte många meter som hade hunnit bli barmark. Passade också på att köra med stavar för första gången i år, dom gjorde extra nytta på det osäkra underlaget. Det märktes att isen skrämmer bort folk, trodde länge att jag hade hela skogen för mig själv men till slut syntes det 2 själar till, en löpare och en hundägare annars var det helt folktomt.

Undrar när den hårdfrusna snön har smält bort?