Frälst...

...och ett steg närmre Stenåldern.

Hade lovat Ann och Sandra att det inte skulle bli några löparskor köpta på USA resan denna gång, det blev ju 3 par köpta när jag var över för jobbet i Mars så familjen tyckte behovet var mer än välfyllt för ett tag.

Eftersom vi var i många städer och ett antal shoppingmalls så blev det trots allt en snabbtitt i ganska många sportbutiker, men löftet höll ända till sista dagen.

Jag har ett tag varit nyfiken att prova skor för "barafota löpning" men några five fingers är inte ens lönt att prova med mina tätsittade tår, jag som inte ens kan ha flipp flopp med "pinne" vid stortån. Förra USA resan hittade jag en Merrel sko utan tår och utan dämpning, men tyvärr fanns inte min storlek. Har inte kollat marknaden så noga efter det, här hemma är det inte ens lönt att leta efter "udda" skor.

Som sagt, sista dan på resan skulle vi till största shoppingcentret på USA's östkust, strax utanför Philadelphia, +400 affärer under 2 tak. Eftersom vi har olika shoppingbehov delade på vi oss och skulle sen ses efter 2 h. Jag hamande bl.a. på Footlooker, mycket skor men ingen utpräglad löparaffär. Trots det hittade jag något nytt, New Balance Minimus Trail, barafota skor utan "tår". Jag bara måste prova och det kändes bra, men 100$ kändes mycket med USA prismått på löparskor, jag visste ju inte heller hur det skulle funka för mig. Dessutom skulle det finnas en New Balance affär i andra huset så jag kunnde ju kolla där först.

Fick en kvart över innan vi skulle träffas igen, släntrade in på ett lite lyxigare varuhus för att titta i största allmänhet och råkade gå förbi skoavdelningen. Döm om min förvåning när det bland fina lackskor, försäljare i kostym och några enstaka vanliga joggingskor står ett par NB Minimus som jag just sett på Footlooker. Dessutom till någon typ av försäsongsrabbat för 69$. Det blev ett märklig skoköp av en extremsko, den välgödda försäljaren i strikt kostym bidrog inte med mer än att hämta rätt storlek, enda kommantaren var typ "is it possible to run in that thing" :-)

Nu är jag hemma och fyndet är provat, 2 ggr. En första försiktig runda på spåret i går, cyklade dit för att inte börja med asfalt. Kändes skumt första kilometern men sen var det bara skönt och lätt. I dag blev det ett rejälare prov. Ett varv på MTB spåret och norra 5:an, dessutom asfalt en km i början och slutet. Helt grymt, inga känningar, inte ens ömt i bakkanten av hälen som jag alltid har i början av och efter varje träning. Det mest grymma var känslan att springa bland rötter och sten på MTB. Sprang snabbare än jag gjort på länge för det kändes så lätt och med fullständig kontroll. Inte ett enda snedsteg på hela varvet trots farten, fot och leder hanterade ojämheter på egen hand nu när foten fick chansen att känna marken.

Jag tillhör numera efter bara 2 korta testlöp dom barfotafrälstas skara. Ni som vill ha lite bra och underhållande lösning om detta och inte redan läst den, ta och läs Born to Run, den finns ju numera också på svenska.

New England, York och Jersey

Det har varit lite dålig med uppdatering på bloggen ett tag, men det får jag skylla på semestern. Vi åker runt i nordöstra USA för att avsluta med att hälsa på Sandras familj där hon bodde förra året. Det har blivit en runda i New England, ett besök i New York och nu ett avslut i New Jersey.

Det är ingen träningssemester den här gången så veckorna får vara lite nyttig återhämtningsperiod, men det hindrar ju inte att det blir lite morgonpass för att underhålla formen så där varannan dag. Det är så kul att springa när man kommer till nya ställen, hittar nya vägar, upptäcker och ser sånt man annars inte skulle sett. Det blir faktiskt morgonrundor i 5 eller 6 olika delstater på de knappt 3 veckor vi är här.

För det mesta får det räcka med en mil eller lite drygt i lugnt tempo innan dagens aktiviteter, men det lyckades bli ett rejält långpass en dag. Turistkartor är inte så pålitliga, mer symboliska än skalenliga, och här borta åker man ju bil alltid så avstånden är inte så noga. Vi var i norra New York State och jag skulle ta en runda upp på en höjd som jag sett, dit det gick en bilväg enligt tursitkartan, trodde jag. Bilvägen fortsatte uppåt miles efter miles, när jag nådde toppen till slut var 500 höjdmeter avklarade och när jag till slut kom hem till hotellet visade Garmin på 28 km, dessutom var det 28 grader varmt när jag kom ned. Litet lagom morgonpass ;-)

Från toppen av Prospect Mountain med Lake George 500 meter därnere.

Det blev ett annat morgonpass utöver det vanliga i går. Vi var i New York och bodde i Brooklyn. I New York måste man springa på morgon men det var lite långt till Central Park så vi valde en annan häftig runda. Över Manhattan Bridge till Manhattan och sen Brooklyn Bridge tillbaka, snacka om träningsrunda med utsikt. På Brooklyn Bridge var det massor med folk ute och sprang, gick eller cyklade. Den här morgonen var Sandra med också och provde sina nyinköpta skor och kläder inför den kommande marathonträing.

Bjuder på lite bilder från rundan, ungefär som Vallbybron eller?

Ultra igen

Det är bara en vecka sedan Kristins Runde men återhämtningen gick bra förra veckan, inför helgen var det inga känningar kvar i benen. Det skulle bli bra med ett lugnt långpass innan semestern började. Det var bara det att Kerstin och Roger planerade en liten ultra-utflykt, till Kolbäck tur och retur. Varför inte passa på? Det blir nog inga långpass på ett tag och det kan vara bra att testa hur man funkar med två täta ultror.

7.45 träffas vi vid stationen men vi tar inte tåget utan springer istället västerut. Det går lätt i medvinden ända fram till Kolbäck, där dyker också Simon upp från tåget. Vi tar inget stopp i byn, istället får vi idén att ta en fikapaus på Westerkvarn. Det visar sig inte vara en bra idé, dom öppnade inte fiket förrän kl 12, men vi lyckades i varje fall komma över varsin glass så det blev en liten pasu ändå.

Från kvarnen var det "bara" att springa hem igen, men 2,5 mil i motvind var lite mer utmanande än första halvan av passet ut till Kolbäck. Trots allt går det riktigt bra, tills vi har 3-4 km kvar, då börjar det kännas att det bara gått en vecka sen min 80 km runda i Nordmarka. Bara att bita ihop tills vi är tillbaka vid stationen, vi kommer dit 49 km efter att vi startade. Det blev en bra runda som inledning på semestern, nu blir det korta morgonrundor på nya ställen ett tag.