måndag 25 juli 2011

Frälst...

...och ett steg närmre Stenåldern.

Hade lovat Ann och Sandra att det inte skulle bli några löparskor köpta på USA resan denna gång, det blev ju 3 par köpta när jag var över för jobbet i Mars så familjen tyckte behovet var mer än välfyllt för ett tag.

Eftersom vi var i många städer och ett antal shoppingmalls så blev det trots allt en snabbtitt i ganska många sportbutiker, men löftet höll ända till sista dagen.

Jag har ett tag varit nyfiken att prova skor för "barafota löpning" men några five fingers är inte ens lönt att prova med mina tätsittade tår, jag som inte ens kan ha flipp flopp med "pinne" vid stortån. Förra USA resan hittade jag en Merrel sko utan tår och utan dämpning, men tyvärr fanns inte min storlek. Har inte kollat marknaden så noga efter det, här hemma är det inte ens lönt att leta efter "udda" skor.

Som sagt, sista dan på resan skulle vi till största shoppingcentret på USA's östkust, strax utanför Philadelphia, +400 affärer under 2 tak. Eftersom vi har olika shoppingbehov delade på vi oss och skulle sen ses efter 2 h. Jag hamande bl.a. på Footlooker, mycket skor men ingen utpräglad löparaffär. Trots det hittade jag något nytt, New Balance Minimus Trail, barafota skor utan "tår". Jag bara måste prova och det kändes bra, men 100$ kändes mycket med USA prismått på löparskor, jag visste ju inte heller hur det skulle funka för mig. Dessutom skulle det finnas en New Balance affär i andra huset så jag kunnde ju kolla där först.

Fick en kvart över innan vi skulle träffas igen, släntrade in på ett lite lyxigare varuhus för att titta i största allmänhet och råkade gå förbi skoavdelningen. Döm om min förvåning när det bland fina lackskor, försäljare i kostym och några enstaka vanliga joggingskor står ett par NB Minimus som jag just sett på Footlooker. Dessutom till någon typ av försäsongsrabbat för 69$. Det blev ett märklig skoköp av en extremsko, den välgödda försäljaren i strikt kostym bidrog inte med mer än att hämta rätt storlek, enda kommantaren var typ "is it possible to run in that thing" :-)


Nu är jag hemma och fyndet är provat, 2 ggr. En första försiktig runda på spåret i går, cyklade dit för att inte börja med asfalt. Kändes skumt första kilometern men sen var det bara skönt och lätt. I dag blev det ett rejälare prov. Ett varv på MTB spåret och norra 5:an, dessutom asfalt en km i början och slutet. Helt grymt, inga känningar, inte ens ömt i bakkanten av hälen som jag alltid har i början av och efter varje träning. Det mest grymma var känslan att springa bland rötter och sten på MTB. Sprang snabbare än jag gjort på länge för det kändes så lätt och med fullständig kontroll. Inte ett enda snedsteg på hela varvet trots farten, fot och leder hanterade ojämheter på egen hand nu när foten fick chansen att känna marken.

Jag tillhör numera efter bara 2 korta testlöp dom barfotafrälstas skara. Ni som vill ha lite bra och underhållande lösning om detta och inte redan läst den, ta och läs Born to Run, den finns ju numera också på svenska.

1 kommentar:

  1. Visst, det kommer djupare rapport när skorna fått bekänna färg lite mera.

    SvaraRadera