Kristins Runde - lite mera

Loppet har börjat släppa i benen och lite tid har det blivit över för några bloggrader om ett kul och lagom utmanande lopp inte så långt borta.

Det hela började med en lite udda start, pga krishantering på jobbat var jag med i en tel.konferens som började när jag väntade på bussen hemma på Gryta och som slutade först när tåget passerade Arboga 1½ h senare, mental uppladdning?

Annars höll SJ tiden faktiskt...ända fram till Oslo. Värre var det med bussen som skulle ta mig ut ur Oslo till Hönefoss, det var fredag eftermiddag och när det är fredag skall ALLA norrrmän ut till sina hytter. Det blev en rejäl försening innan jag kunde bli hämtad av Gunnar Faehn i Jevnaker för att åka upp i Nordmarka skogarna. Det blev en del Ultrasnack i bilen, bl.a. om UTMB som Gunnar sprang för 2 år sedan.

Framme vid hyttan i Tverrsjöstallen var det bara att installera sig, "self support weekend" var det, t.o.m. vatten fick inhandlas på macken i Jevnaker innnan civilisationen lämnades. 5 löpare till bodde över natt där ute i hyttan så det blev mera snack om...löpning och lopp förståss.

Kl 5 ringde mobilen som bara agerade väckarklocka, täckning fanns inte heller därute trots att det bara var några få mil från Oslo. Koka lite havregryn på stormköket, käka mackor och packa 2 dropbags, sen var det bara att invänta starten kl 7. Efter gårdagens skyfall som slutade under bussresan till Hönefoss så sken nu solen från en klarblå himmel, det var friskt i luften och 9 grader. En perfekt dag. Pga svensk midsommar och konkurerande lopp i Norge var det tyvärr bara halva startfältet jämfört med förra året, 25 st.

Samlade för start Foto: Olav Engen

Starten gick och en klunga på ca 5 man drog i väg i hårt tempo, jag hamnade i en andra klunga på 7-8 man men det var ett tempo runt 5 min så jag släpte efter några kilometer för att hålla närmre mitt eget tänkta tempo på 6 min. Det kom någon bakifrån som jag körde ihop med fram till första toppen efter knappt 14 km. Denna del av banan som gick utmed sjön Öyangen var nog den vackraste och dessutom den mest lättlöpta skulle det visa sig. Upp till toppen började det med några tunga och dyngsura myrar, men på toppen var det en fantastisk utsikt som man inte hade tid att titta på.

Redan efter 16 km kom första dropbagen, eftersom det var så kort sträcka dit hade jag skickat löpryggan som dropbag och bara sprungit med 2 små handflaskor första delen, det fungerade perfekt. Av med supertröjan jag haft i morgonkylan och på med löpryggan sen var det bara att köra vidare.

Efter 27 km började en 5 km lång stigning upp till andra toppen, även här brant, blött och lerigt på slutet. Vända på toppen och sen utför, 400 höjdmeter ned till banans lägsta punkt. Här kom jag ihop med Tommy Stöa en bit, vi sprang sen om varandra många gånger under flera mil tills han gick ifrån i bergen på slutet och kom i mål en kvart före, men där är vi inte än.

Från lägsta punkten kom banans drygaste del, 24 km med i stort sett inte en enda plan meter, mestadels var det långa motlut, bara lite för branta för att springa, men för långa för att gå...det blev mest gå ändå för att spara krafter till bergen på slutet. I slutet på denna dryga sträcka var också andra drop-bagen efter 60 km och 6,5 h. Det blev ett skönt och välbehövligt stopp på 5 minuter. Nu kändes det nära och egentligen god marginal kvar för 9 h, eller??

Visserligan var det bara 2 mil kvar på 2,5 h, men det var ju det där med 3 toppar under de sista 12 kilometrarna, hur mycket tid skulle dom kräva? Mycket skulle det visa sig, brant, blött, lerigt och bökigt gjorde att det var bara att gå upp och knappt springa ned. Kollade tiden på den sista topen med 200 höjdmeter upp och ned, det tog 20 min upp och 15 ned, inte så stor skillnad. Dom sista 12 kilometrarna tog mig 2,05 trots att jag var pigg nog för 6 min tempo på plan väg, det var bara det att plan väg inte fanns här, mer än några hundra meter.

Mitt optimistmål på 9 h gick naturligtvis upp i rök (eller i bergen), men jag är nöjd med resultat på 9,42 och i mål under "guldgränsen" och mitt rimliga mål på 10 h.

En tolfte plats blev det till slut. Mycket mer snack efteråt och sen ett dopp i sjön för att kunna återvända till civilisationen någotsånär ren. Efter loppet blev det nämligen lift in till Oslo med en annan av Norges ultralegender, mer om detta en annan gång, för att ta in på hotel och sen första morgontåget hem till krisen på jobbet igen. En intensviv midsommarhelg blev det.

Stort tack till Olav, Gunnar m.fl. för en kul tävling i härlig miljö och med ett kul gäng. Ett lopp fler svenskar borde prova, nu planerar man att flytta det från midsoammrhelgen till nästa år, men då blir det krock med Stockholmsmaran i stället tyvärr.