Nog kan man säga att detta stämmer ganska bra, i varje fall i år. Efter att vi nu haft istidsvinter med snö och kyla sedan den 9 November så har termometern börjat läcka ut spriten helt och hållet, eller vad skall man tro den sjunker stadigt nedåt, just nu -26 grader här i Västerås... and still falling.
Det ger ju lite extra variation åt träningen, knappast halt längre, moddfritt och definitivt myggfritt. Kylan går ju alltid att hantera om man vet vad som behövs beroende på aktivitet. Jag har konstaterat att det går betydligt bättre att springa än åka längdskidor när det kryper nedåt -20 och under, mindre fartvind, fötterna håller sig aktiva och varma och händerna kan man packetera i efter behov.
I går kväll hade vi midvinterträningspass i VLK, kristallklar luft, fullmåne och -21 grader, mycket mer midvinterliknande går det knappast att få. Trots kylan var vi faktiskt 7 st på passet, det märks att många börjar bli ganska vana vid kylan nu, inte hela värden med -21, bara att klä på sig och ta en runda. Sen finns det naturligtvis folk runt omkring, hemma och på jobbet, som är lite undrande.
Undran blir inte mindre när man kommer cyklande till jobbet i -23, men man slipper ju beklaga sig för igenfrusna bilar som knappt startar, det är annars ett vanligt samtalsämne vid fikat.
Nu har det i varje fall vänt, från i dag går det mot ljusare tider, det är 100% säkert, sen får vi se hur länge istiden håller i sig. Ligger snön kvar till början av April? Inte helt osannolikt, i så fall får vi en 5 månader lång vinter i Västerås, det måste vara något av ett rekord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar