24 h i Skövde

I fredags morse var det dags att dra till Skövde för årets Ultrafestival och min premiär på 24 h löpning. Hur skulle kroppen funka att vara igång under så mycket längre tid än vad jag prövat förrut. Kände mig i varje fall mycket mer förberedd i år än inför förra årets 12 h lopp i Hallsberg, det kändes som att man visste lite mer vad det är frågan om.
När alla deltagarna (ca 50 st) installerat sig och dom flesta placerat ut sina "matlådor" utmed banan var det dags för start kl 12. En start i lopp för 24 eller 48 h är inte så dramatisk, när skottet går börjar alla småjogga lite lugnt.

De första 6 timmarna gick riktigt bra, en liten aning fortare än jag planerat, men ändå inte så fort att det skulle bli tugnt längre fram. Det blev ca 9-10 km per timma med lugn löpning och ett gåvarv varje timma. Lyckades också stoppa i mig "mat" och dricka som planerat under gåvarven på dessa första timmar.

Efter kl 18 bjöds det på middag i mattältet, det blev mos och köttbullar, även det instoppat under ett par gåvarv. Senare på kvällen började rutinen med mat och regelbunda gåvarv spåra ur lite, jag kroknade inte som i Hallsberg förra året men vädret satte lite käppar i hjulet. Det hade varit lagom varmt och mulet hela tiden men med svarta moln runtomkring. Kl 21 kom ett riktigt skyfall över oss och sen fortsatte det regna ett tag. Någon gång under kvällen insåg jag också att drömmålet 20 mil nog inte var rimligt men definitivt skulle det kunna bli en bit över 16 mil.

Vid midnatt, efter 12 h och drygt 10 mil, hade det slutat regna då fick det bli en första riktig paus. In och byta till torra kläder och skor, plus 10 min sömn, sen var det bara att ge sig ut i natten igen.

Det var svårt att hålla uppe flytet under småtimmarna, jag var aldrig egentligen sömning eller trött pga energibrist men benen stumnade lite och fötterna började ömma. Provde en ny 10 min sömnpaus vid 3 tiden och upptäckte att det gjorde susen. Efter det flöt det på riktigt bra och tiden jag sov var snabbt återvunnen. Någon gång under natten serverdes det köttbullar igen, typ mamma Scans, men nu protesterade kroppen mot doft och smakupplevelsen, dom blev kvar bara ett halvt varv. Det var i och för sig inga problem, bara att fortsätta igen, allt annat gick bra att både äta och dricka.

Vid 5-tiden pratade jag med Stefan Lindvall som varit inne och kollat på resultat datorn, han rapporterade att jag låg 2:a i klassen!! Kan det vara möjligt, gjorde själv en snabbkoll och visst det stämde, men det var ju 7 h kvar. Bestämde mig för en ny 10 min sömnpaus igen vid 6-tiden för att få upp fyttet och den gjorde riktigt susen. Kände mig hur pigg som helst under några timmar och malde bara på i nästan samma tempo som under de första timmarna. När det var 3 h kvar började behovet av gåvarv öka igen, kollade hur många varv jag hade som marginal till 3:an. Det kändes ganska lugnt, visserligen var det Fredik Elinder som vann RM förra året, men han var 25 varv efter. Han hade haft en långpaus och kom sen ut pigg och började nöta varv så det var bara att försöka hålla ungefär jämna steg. Vi sprang i samma tempo när jag sprang, men jag hade oftare gåvarv. Jag höll i varje fall i stort sett marginalen i 2 h, tills det bara var 1 h kvar då kändes det lugnt. Sista timman fick målet istället bli att komma över 17 mil och det lyckdes.

Det är egentligen märkligt hur länge man kan hålla på och hur prestationen kan gå i vågor under tiden. Väldigt korta pauser ger väldigt mycket i återhämtning. En som verkligen visade att det går komma igen var David Backman, det gick riktigt tugnt ett tag på kvällen men de sista 2 timmarna drog han igång en långspurt och lyckades ta sig över 16 mil.

Jag är jättenöjd med premiären på 24 h, det är ju inte varje dag man tar ett RM silver precis, med bara Stefan Lindvall före och Fredrik Elinder efter. Sen var det 4 damer före också, i ultrasammanhang är damerna minst lika uthålliga som herrarna. Grymmast av alla var Torill och Åsa som nötte på till synes helt utan avbrott, nytt svenskt rekord med 209 km för Torill.

Nu är det söndag kväll, kroppen börjar åtehämta sig efter ett tufft dygn i Skövde, fortfarande lite ömt och stelt i benen men det bättrar sig