onsdag 29 december 2010

Magisk vinterdag i Taberg

Vi åkte till Taberg för lite mellandagsjulfirande hos syster och resten av släkten. Det skulle bli lite mellandagsshopping i måndags i Jönköping, men solen sken det var -12 grader och det såg ut att bli en strålande fin vinterdag.
När resten av familjen åkte till stan följde jag med i löparkläderna för att springa hem genom Tabergsdalen istället. Släkten tycker nog det är lite märkligt val, men med ett sådant väder är det svårt att låta bli, och det blev bättre än väntat.
Söderut från stan genom Tabergsdalen mot en sol som man i varje fall kunde inbilla sig att den värmde lite. I början var det en vanlig fin vinterlöpning.

Munksjöbron i Jönköping


Bårarp


Nästan framme i Taberg


När jag kom utåt Taberg hade jag bestämt mig för att avsluta med en tur upp på toppen som ligger ca 150 meter över samhället. Det skulle bli en rejäl backe efter dryga 1,5 mils löpning. Lagom när jag kom dit hade låga dimmoln bildats över landskapet, den snötyngda toppen med frostklädda träd stack upp över molnen och solen sken. Jag har växt upp i Taberg i 21 år och säkert varit på toppen hundratals gånger men aldrig upplevt något liknande. Det var helt magiskt, som tur var hade jag kameran med mig.
Håll med om att vissa träningsrundor bjuder på lite mer upplevelser än andra !





fredag 24 december 2010

Tomtejoggen !

Numera en årlig tradition i Västerås, VLK's tomtejogg, i år blev vi 9 tomtenissar som träffades vid Bellevue kl 9 !

-15 grader och gnisslande snö gjorde att vi hade extra mycket julstämning. Vi tog en runda ned genom centrum och ut på Lillåudden, förbi stackars Bore som har ett hårt jobb den här vintern att hålla Mälaren öppen för sjöfart.

Tillbaka norrut igen förbi F&S som hade en stor tillströmning på väg till årets juljympa, än är det fler som föredrar att träna inomhus när det är -15. På väg norrut, mot vinden, kändes det hur frisk och bitande julmorgonen var. Det var inte många som vågat sig ut, knappast ens några hundägare, dessa är annars ett vanligt fenomen när man är ute och springer i lite udda vädar.

Att dömma av alla extra blickar, och en del tutande, från bilar som passerade förbi så får man nog dra slutsatsen att tomtejoggen inte (ännu) etablerat sig som en stor tradition i så vida kretser, men det är en sak vi får jobba på.

Efter en timma och 11 km var vi tillbaka till Bellevue, väl rustade för att ta tag i julmaten med goda samveten.

Skulle det sen bli för mycket av just julmaten så finns ju chansen att kompensera detta med ett litet långpass i morgon, det är ju lördag, visserligen juldagen men på förmiddagen händer det ändå inte så mycket

onsdag 22 december 2010

Midvinternattens köld är hård...

Nog kan man säga att detta stämmer ganska bra, i varje fall i år. Efter att vi nu haft istidsvinter med snö och kyla sedan den 9 November så har termometern börjat läcka ut spriten helt och hållet, eller vad skall man tro den sjunker stadigt nedåt, just nu -26 grader här i Västerås... and still falling.

Det ger ju lite extra variation åt träningen, knappast halt längre, moddfritt och definitivt myggfritt. Kylan går ju alltid att hantera om man vet vad som behövs beroende på aktivitet. Jag har konstaterat att det går betydligt bättre att springa än åka längdskidor när det kryper nedåt -20 och under, mindre fartvind, fötterna håller sig aktiva och varma och händerna kan man packetera i efter behov.

I går kväll hade vi midvinterträningspass i VLK, kristallklar luft, fullmåne och -21 grader, mycket mer midvinterliknande går det knappast att få. Trots kylan var vi faktiskt 7 st på passet, det märks att många börjar bli ganska vana vid kylan nu, inte hela värden med -21, bara att klä på sig och ta en runda. Sen finns det naturligtvis folk runt omkring, hemma och på jobbet, som är lite undrande.

Undran blir inte mindre när man kommer cyklande till jobbet i -23, men man slipper ju beklaga sig för igenfrusna bilar som knappt startar, det är annars ett vanligt samtalsämne vid fikat.

Nu har det i varje fall vänt, från i dag går det mot ljusare tider, det är 100% säkert, sen får vi se hur länge istiden håller i sig. Ligger snön kvar till början av April? Inte helt osannolikt, i så fall får vi en 5 månader lång vinter i Västerås, det måste vara något av ett rekord.

lördag 11 december 2010

Vilovecka

Det har blivit en liten vilovecka med "bara" 3,5 mil löpning, det skadar ju inte att ha lite återhämtning ibland. Visserligen var det inte riktigt självvalt denna gång men man måste ju passa på att se det positiva där man inte kan springa så mycket som man vill.

Måndagen och tisdagen blev precis som vanlig med ett Friskis pass, intensiv med Nadja, och ett VLK pass, med bra tempo. Efter det har det blivit viloläge, relativt sett.

I går var det VSOK's Glögglunk i Orientalen, jag var en av arrangörerna i år så i går eftermiddag blev det ett snöpulsningspass på en knapp mil för att sätta ut alla kontrollerna till årets bana som var foto-ol på södra Rocklunda. Några kontrollbilder att fundera över för er som inte var med kommer här, hittar ni dit?




Det blev en ganska bra bana, många hittade ganska många kontroller, men ingen hittade alla, precis som det skall vara. När alla kommit runt i skogen och avslutat med sprint-ol i damernas omklädningsrum så fortsatte festen.
Segrare på hela banan blev Öset, inte särskilt högt odds på den inte, segrare på sprinten i damernas omklädnigsrum blev Micke Davidsson, som tydligen hittar bra där ;-)
Efter detta så var det inte direkt läge att hinna med morgontåget till Sala och VLK's första Trail&Run för säsongen, det blev en ny snöpulsning i Rocklundaskogen för att hämta in kontrollerna istället.

Det blir ingen chans till långpass i morgon heller, inte med löpning i varje fall, det blir en långflygning istället ner till Saudi för en jobbresa. Blir ett byte från -20 till +20 för ett par dagar. Tyvärr är det inte läge att springa ute där nere nuförtiden, det får bli lite löpband på hotelet istället, om det blir tid över.

Nästa helg blir det ett vinterlångpass igen i varje fall, SMHI lovar mycket mera snö lagom till helgen, vi får de vad det blir av det vädret.

lördag 4 december 2010

Strålande fin vinter


Mot solen söderut från Vångsta

-10 grader, knappt någon vind och decembersolen kämpar sig precis över horisonten, under natten har det kommit 3 cm pudersnö. Visst kan det vara härligt med ett långpass mitt i vintern!

Vi blev visserligen bara 3 på VLK passet i dag, jag Simon och Gunilla, flera av VLKarna stack istället till Kungsör för att testa på Vinterseriens lite kortare banor. Det var visst några av dom som passade på att värma upp med nästan 2 mil, det kan man kalla uppvärmning.

tisdag 30 november 2010

300 mil

Tisdagsträningen med VLK mitt i istidskylan fick bli lite extra lång för min del i dag, det kändes nästan lite nödvändigt att försöka få till ett pass på 19,5 km. Det är ju alltid bra att ha lite delmål med träningen, när man nu har gått och blivit lite löparnördig så blir det lätt så. När jag kom hem efter passet visade tempen -16 grader, det blev en passade avslutning på dagens istidspass.

Ett litet mål för året därmed avklarat redan den 30 November. Nu har det blivit 300 mil i löparskorna hittils i år, det hinner säker bli några till innan det är dags att fira nyår och börja om från 0 igen.

300 mil på 334 dagar, det blir ett snitt på 9 km om dagen räknat på alla dagar. Nu har jag inte sprungit riktigt alla dagar, däremot har det blivit mycket mera långa pass i år. Snittet per löppass ligger på 19,1 km under året.

Förra året kom jag upp i 286 mil på hela året, det hinner nog bli 25-30 mil till i år, en ökning i år på runt 40 mil alltså. Med sikte på UTMB 2012 behöver det ökas ytterligare en bit, målet för 2011 får nog bli 365 mil (=1 mil om dagen) eller ännu hellre 400 mil. Vi får se, fortsättning följer...

söndag 28 november 2010

Istiden har börjat...


.. eller vad skall man tro. Redan den 9 November kom vintern med ett riktigt snöoväder och sen dess har det pågått i samma anda. I dag vaknade man till ännu en snöstorm, det är -8 grader, en kraftig nordanvind och snön vräker ned. Vi kommer nog få en ca 5 månader lång vinter i Västerås i år, blir det så är det nog rätt unikt. Det kanske kommer stämma det som någon Polack lär ha spått att vi skall få den värsta vintern på 1000 år.
Det kommer ge chansen till många varierande pass med snöpulsning och lite "pannbensträning".


Det blev ett litet långpass igår i den snön som kom då, en 23 km runda på cykelbanorna runt stan. Det var 100% oplogat med 5-10 cm snö, ganska bra träning för att stärka vristerna. Kanske blir det en liten snöpulsrunda i dag också, vi får se.

Nu på vintern är det annars rätt skönt att på lite variation med VSOKs intervallpass i QuickNet Arena. Det var säsongspremier för detta i torsdags, det blev ett pass med 20 x 400m intervaller, så skönt att få springa i shorts och T-shirt på en löparbana även när snön vräker ned ute.

söndag 21 november 2010

Nytt på fötterna

I 10 år har det bara blivit Asics när jag valt sko för löpträning och långlopp. Senast i raden var ett par 2150 och innan dess alla dess föregångare ända sedan jag köpte skor till Broloppet år 2000. Trivs man med en sko så finns det ju ingen anledning att byta, men efter mer än 10 par av samma sko av olika årgångar tyckte jag att nu måste jag bara testa något annat.
Passade på idag när vi var till Stockholm och jag kunde smita in på Runners Store för ett bra urval. Det blev många vändor på löpbandet och till slut föll valet på ett par Adidas Supernova Sequence 3.


Nu är den också testad med en runda på grusiga, slaskiga och lite isiga cykelbanor hemma i Västerås. Kändes riktigt bra som det alltid gör när man sticker ut i en ny sko, det känns en himla skillnad mot dom gamla som vait med +100 mil.

Denna gråtunga Novemberhelg blev det ett 3-mils pass i går eftermiddag också, bjuder på en mindre bra bild från rundan, Lillåudden by Night.

tisdag 16 november 2010

Islöpning

I går regnade det hela dagen och sen kom kylan tillbaka till Västerås i natt, man fick svänga försiktigt med cykeln i morse på väg till jobbet. Minusgraderna höll i sig hela dagen så till kvällens löpteknikpass med Markus Stålbom var det fortfarande ganska halt på sina ställen. När halken kommer brukar man normalt försöka hitta mindre hala ställen att springa på, men inte Markus!

Naturligtvis ett perfekt tillfälle att träna på ett effektivt löpsteg. Uppvärmningsjoggen gick till att leta upp halast möjliga väg eller cykelbana, det visade sig vara trotoaren utanför Skallbergsskolan. Här höll vi till med dagens teknikpass. Grundidén med passet var, tycker vi det är halt springer vi fel, lyft foten snabbare om du halkar bakåt och sätt inte i den för långt fram om du halkar framåt. Det fungerade faktikst riktigt bra, även för mig som inte sett finessen med att springa halt utan kom med mina nydubbade Ascis Arctic.

Som vanligt ett bra och tänkvärt pass med Markus, men jag undrar vad cyklisterna som kom och gick i halkan tänkte när vi kutate fram och tillbaks som tokiga. Får hoppas vi kan få nya pass med Markus snart igen.

lördag 13 november 2010

Ännu en mara

Vintermaran i Sala är avklarad, det blev inte så mycket slask, faktiskt ganska bra förhållanden med 2 plusgrader och i princip slaskfritt och vindfritt. Enda problemet var all grus i kombination med dom många 90 graders kurvorna, man fick ta ut svängarna försiktigt ibland.

För min del gick loppet precis efter förväntningarna, eftersom jag inte tränat så mycket tempo i höst och inte försökt toppa formen speciellt mycket satte jag som mål att nå 3.15, efter dom 4 varven runt banan nådde jag målet på, just det, 3.15. Känner kroppen ganska väl numera. Det gick riktigt bra de första 24 km med ett tempo som pendlade mellan 4.15 och 4.30, sen fick jag dra ned på farten lite och pendlade mellan 4.30 och 5.00. Det höll hela vägen i mål utan att jag stumnade något, det känns att distansen inte är något problem längre, nu är det istället farten som blivit lidande av brist på tempoträning.

Det vara premiär för mig på Salas marathonbana, en riktigt fin och omväxlande bana med många miljöombyten och lite lagom kupering med värsta stigningen upp i Gruvbyn. Enda problemet, speciellt nu med grusade cykelbanor, var alla tvära kurvor. Får prova maran på sommaren då är det nog riktigt fint om vädret är lagom och det blivit grusfritt.

Det blev en riktigt bra dag för oss i VLK, 6 startade på helmaran och 2 på halvmaran. Totalt var det ca 100 startande på helmaran och 40 på halvan. Av oss VLK'are var vi 3 som lyckades ta hem klassegrar, Ole i M40, Kerstin i K35 oh jag själv i M50. Lagsegern däremot sig till Fredrikshof, igen, dom är helt grymma med ett gäng på 4 man som kör tillsammans på runt 2.37 och soppar banan med oss andra. Så länge dom håller på lär Vintermaran bli ännu en Stockholmsmara, det är synd, det borde vara lite spridning och variation, men att någon klubb skall få ihop 4 i den kalibern som kan ta upp konkurensen är inte så troligt.

Nu får nog tävlandet vara slut för i år, nu väntar istället några vinterlångpassutflykter hoppas jag, dags att börja planera något innan julen.

fredag 12 november 2010

Slaskmara i Sala?

Vintern som slog till över stora delar av Sverige börjar redan tappa greppet, i varje fall här i dom södra delarna (= Mälardalen, skåningar kallar det visserligen för Norrland). Temperaturen ligger på några plus och det har regnat en del, den snö som kom i tisdags smälter bort och på halvplogade cykelbanor är det mest en sörja.

I morgon är det Vintermaran i Sala, det lär inte bli så mycket vinterunderlag men man får hoppas att dom plogade hårt i veckan så det smält bort efter banan annars blir det en riktig slaskmara. Det kanske blir som i Vällingby förra våren då starten på deras mara gick i 1 dm snöslask som sen sakta smälte bort under loppets gång. I så fall får man se det positiva i den extra utmaningen, rekordtider lär det inte bli ändå för dom flesta.

Kul men en tävling i November, synd bara att det är så mycket samma helg som man vill vara med på, Ultra intervaller och Stockholm Rogain t.ex. Men nu blir vi ett stort VLK gäng som drar till Sala, vad är väl New York när man kan springa i Sala? Antar att Salaborna skapar samma publiktryck som i NY, eller?

tisdag 9 november 2010

Snöstorm

I varje fall en riktigt rejäl premiär för vintern blev det i dag. Vid lunchtid kom de förtsa flingorna i Västerås sen har det bara vräkt ned och blåst mycket kraftigt hela dagen och kvällen.

Cykla hem från jobbet blev lite extra slirigt på oplogade cykelbanor, men det såg ut att gå snabbare än för dom som satt i bilköerna på glashala gator.

En liten snöstorm är inget hinder för ett träningpass, bara lite exrta utmaning och variation i träningen. Fick gräva fram mina Asics Artic från garderoben, dom har inte varit ute i ljuset sen Ursviks Ultra i våras (om man nu kan säga att det var vår då?). Jag tror faktiskt mina Arctic kände igen sig, det var ungefär samma förhållanden som på Ursvik, ca 15 cm tung och spåring snö att pulsa runt i, med bara 1 km plogad cyklebana på 15 km rundan.

Nu får vi se om det blir en riktig vintermara i Sala på lördag eller om plusgrader och regn i slutet av veckan hinner rensa bort snömassorna.

lördag 30 oktober 2010

Det blev lite ordning i varje fall...

Det blev lite ordning på träningen till slut denna vecka, lyckades hinna med alla pass precis som jag tänkt utan en massa andra kvällsaktiviteter eller förkylningar.

I måndags ett intensivpass på F&S, det kändes att man börjat komma in i det nu, hängde nästan med i alla Nadjas 50 olika nonstop armhävningar i första styrkepasset, sen var det bara att ge järnet, med spänst, bålstyrka och puls, en timma intensivkörning som känns hur nyttig som helst för hela kroppen.

I tisdags var det löpteknik med Markus Stålbom igen, körde en milrunda först för att det skulle bli lite träning också och inte bara teknik. Men tekniken är nyttigt, att bli lite mer medveten hur man springer och så. Det sägs ju att det är svårt att lära gamla hundar sitta och har man sprungit i typ 40 år så ändrar men nog inte steget så lätt, men det fungerar att tänka till en del i olika situationer.

I torsdags skulle jag köra ett eget tempopass, men det blev ett pass med VSOK från Orientalen, årets första träningspass därifrån för min del. Skulle ändå vara på möte där efteråt. Det blev ett bra pass, tempot hamnade lite snabbare än 4.30 efter uppvärmningen, sen var det bara att köra. Nu blev det i stort ett eget 15 km tempopass ändå eftersom dom andra släpte. Många var ju inte där och Öset tog det lugnt inför helgens Frankfurt Marathon.

I dag blev det lördagslångpass med VLK. Vi var sju idag, en riktigt varm höstdag, det blev en bra 3-milsrunda med tempo runt 5.00 sista halvan.

I morgon blir det en liten kort och lugn runda för egen del. En helt vanlig träningsvecka till slut efter en månad av mycket annat. Det känns skönt, om 2 veckor är det dags för vintermaran i Sala, det blir inget topptempo där men det skall bli kul med en tävling i November.

söndag 24 oktober 2010

Ordning i (tränings)tillvaron...

Nu har det varit alldeles för många veckor med allt möjligt annat än någon ordning med träningen. Borta med jobbet, förkylning, massor med möten av olika slag på kvällarna, träning har det bara blivit när det har funnits tid.

OK jag sprang visserligen SUM (50 km) för 2 veckor sedan så helt still har jag inte suttit men ändå, bara 8 löppass och 3 jympapass på 4 veckor!

Oktober får bli en tidig återhämtningsmånad så här i efterhand, det skadar ju inte med en sådan ibland också. Nu är det bara att försöka få lite ordning i rutinerna igen och bygga upp träningen till vårens utmaningar, med TEC i April och kanske Nove Colli i Italien i Maj, plus några andra mer "normala" lopp.

Det började redan nu i helgen, det var visserligen städdag ute i kvateret i går så jag fick umgås med grannarna istället för att ta ett lördagslångpass, men det blev bra ändå. Testade ett testpass på F&S i går eftermiddag, Intervall Flex, halva passet var intensivt med ca 30 sekunders intervaller med all möjlig styrka och puls. Sen kom andra halvan av passet med massor av tänjande övningar som sträckte ut alla stela löparmuskler och många fler. Annorlunda och kul pass, nyttigt för en löpare. Får hoppas det kommer med på programmet framöver.

Långpass med VLK blev det ändå i helgen, vi var många som inte kunde i går så det blev ett 30 km pass på söndagsmorgon i stället. 7 st kom till start 8.45, en frostig och skön höstmorgon. Vi han precis runt innan det utlovade regnet började.

Nu får vi se om det kan bli en mera normal träningsvecka, med jympa måndag, löpteknik tisdag, egen runda torsdag och långpass lördag.

torsdag 21 oktober 2010

Fartökning...

Fartökning kanske behövs i mitt bloggande, men nu har det inte hänt så mycket löpmässigt sedan SUM att skriva om. Först en vecka med lite förkylning på gång som inte blev något av och sen en vansinnigt fullbokad vecka, dygnet runt känns det som.

Trots detta blev det lite fartökning i veckan, i tisdags körde vi den numera traditionella (2:a gången) Arosfemman, VLKs KM på 5000 m bana. Efter värsta höstdagen hittils i år så klarnade det upp lagom till start och slutade regna, det blev nästan perfekta förhållanden på Arosvallen. Förkylningar, regn och annat hade tyvärr skrämt bort många så vi blev bara 18 startade till slut. Roger och Emma tog hem segrarna, ganska väntat, själv lyckades jag i varje fall pallra mig under 20 minutersgränsen på 19:48. Får vara nöjd med det, det är ju uthållighet snarare än snabbhet som det blivit mer av senaste året, trots det en halvminut bättre än förra årets lopp på isbana. Efter loppet var nästan alla med på en trevlig och lång middag på Tabazco, minst lika traditionellt som loppet.

När jag nu ändå fått upp farten blev det ett snabbdistanspass i dag, 10 km i knappt 4.30 tempo, det var nog i maj jag körde så senast. Egentligen passar det bra med lite fart nu ett par veckor. Jag har valt mellan KUL-helgen i Bredsand med 50+50 km första helgen i November eller Vintermaran i Sala helgen efter. Nu har släkten bestämt sig vilken helg dom kommer på besök från Småland, så då fick det bli Vintermaran för min del. Nu har jag 3 veckor på mig att få upp lite fart i benen igen. Vi kan ju faktiskt ha en viss chans i lagtävlingen och ta hem Vintermaran till Västerås om 2 år.

söndag 10 oktober 2010

SUMmering


Ännu ett litet steg på vägen mot dom stora bergen om 2 år. Dags att göra lite summering, från en härlig höstdag i Södertörnskogarna i går.
Morgontåget från Västerås kl 06.53 redan, lite väl tidigt men man kan ju inte lita på SJ så en timmas marginal kändes bra. Ovanligt nog fungerade transporten så jag kom fram till starten vid Björkhagen bland dom första lagom när arrangörerna hade öppnat omklädningen.
Det blev en timmas lugn laddning innan start, samtidigt började solen bryta igenom morgonens dimmoln, det såg lovande ut för dagen.
Klockan 10 gick starten, vi var ca 150 stycken som stack iväg över ängen, först var det en runda på några kilometer elljusspår innan vi passerade starten en gång till, detta för att hinna sprida ut fältet innan man kom till den smala Sörmlandsleden.
Efter 5 km på småvägar och förbi golfbanor svängde vi in på själva leden. Tempot sjönk dramatikt när det plötsligt blev väldigt mycket rötter, sten och berghällar, som dessutm var hala efter torsdagens regn. Nu kom en sträcka på 15 km som gick i en fantastiskt fin miljö att springa i. Upp och ner över bergen coh förbi massor av små sjöar, allt inbäddat i en solig höstglöd. Det kändes som att man var mitt ute i vildmarken, att det finns en sån miljö i princip mitt inne i huvudstan måste vara unikt i världen.
När vi mer eller mindre klättrat nedför ett berg vid Tyrösöflaten och passerat 20 km märket började en sträcka med väglöpning i en båge runt Tyresta Nationalpark. Det började med grusväg, blev lite asfalt i mitten och sen mera grus. Vid 23 km, mitt i banans värsta stigning, hade en åskadare bänkat sig. Han rapporterade att jag passerade på 33:e plats, det kändes bra och gav lite extra energi nu när det börjat vara ganska glest med löpare.
Vid Tyresta By tog grusvägen slut, då hade vi sprungit drygt 35 km och benen hade stumnat rejält efter 15 km väglöpning. Man kan lugnt säga att det blev en riktigt utmaning att med stumma ben på nytt ta sig an en sträcka med tekniskt svår stig, massaor av hala rötter och stenar igen. Lyckades hålla mig springande trots allt men det blev en rejäl temposänkning. Sista milen in mot mål blev det lite lättare löpning igen med en hel del mottionsspår, men trots det var utmaningarna inte slut.
När det var 3 km kvar var vi framme vid målet och skulle bara "bara" runda en liten sjö. Den såg inte stor nog ut för att vara 3 km runt och förklaringen kom. De sista 2 milen hade jag sprungit mer eller mindre själv men på raksträckan i bortre ändan av sjön såg jag att det kom 3-4 löpare bakom som jag passerat tidigare. Dags att försöka öka tempot. Då kom den sista utmaningen, bakom sjön stack spåret ut i skogen med 4 rejäla och branta stigningar upp och ner, jag som tänkt mig en fartökning utmed sjön, nu det var inte direkt läge för tempoökning. Lyckades hålla undan alla utom en av de löpare som kom bakom och som tur var blev det ingen spurtstrid, ännu en sista utmaning kom nämligen de sista 10 meterna före mål då vi skulle över en mjuk beachvolleyplan.
SUMeringen blir i varje fall att jag är nöjd, i mål på 4.36. Mitt mål var att klara mellan 4.30 och 5.00. Loppet var riktigt härligt med mycket stor variation på banan och lagom mycket folk, aldrig trångt men samtigt aldrig helt själv heller, det var alltid någon inom synhåll att komma ifatt eller bli omsprungen av. Perfekt med start 100 m från tunnelbanestatioenn och mål 100 m från pendelstationen. När sen solen sken hela dagen och det var precis lagom höstvarmt så är det inte mycket man kan klaga på. Helt klart ett lopp att rekomendera.

onsdag 6 oktober 2010

SUM på lördag

Nu börjar det närma sig för ännu en tävling, på lördag är det dags för SUM (Sörmland Ultra Marathon). 50 km på Sörmlandsleden från Nacka till Handen i en vid båge runt Tyresta Nationalpark. Skall bli kul med ett nytt lopp och speciellt med ett litet lagom Ultralopp i terräng.
Genomtänkt arrangemang också, tunnelbanan direkt till start coh pendeln hem från målet, bara att haka på med morgontåget från Västerås, men det är nog bäst att stoppa in lite SJ marginal och åka en timma tidigare.
Vädret ser ut att bli ganska fint höstväder även om SMHI just nu gömmer lördagssolen bakom ett moln i prognosen, men det hinner säkert bli bättre, 10 grader och inget regn är ju perfekt höstväder i varje fall.
Det är över 120 i startlistan just nu så det blir gott om folk i skogen innan det hinner sprida ut sig men det brukar gå ganska fort sen är det fritt fram att köra på.
Planen för mig denna gång blir inte att köra på för hårt i varje fall. Jag har haft lite känningar i ett knä till och från senaste veckorna så jag går ut lugnt, men det kanske blir en bra taktik som betalar sig på slutet. Vi får se på lördag.
Vill ni läsa mer om loppet och kanske bli sugna att komma med, kolla länken till höger, det går att anmäla sig på plats.

lördag 2 oktober 2010

Återvänd...

Tiden går fort nuförtiden. Har varit mer eller mindre off-line en dryg vecka nu, med bara begränsad kontakt till dagens elektroniska omvärld och även löparvärlden. Det är inte tekniken som har varit begränsningen utan tiden. Nuförtiden snurrar tiden alltid fort och ibland har den en förmåga att snurra vansinnigt fort när allt händer på en gång.
Förra veckan var det 2 heldagar möten på jobbet onsdag-torsdag. På torsdag kväll var det sen dags för Barcelonaresa med gamla VSOK gänget som min 50-årspresent. Flygledarstrejk i Frankrike gjorde att vi inte var framme förrän 3 på natten, men när man flyger med Ryanair får man vara tacksam att man kommer fram överhuvudtaget om det strular. Trots en lång natt på flyget blev det ett morgonpass kl 8, man kan ju inte gärna missa chansen när solen går upp över beachen och det är 20 grader.
Efter 3 intensiva dagar i Barcelona, det blev drygt 40 km löpning också, kom vi hem sent söndag kväll.
Måndag morgon var det dags igen, iväg med buss från jobbet för ett 3 dagars marknadsmöte med våra säljare från omvärlden. Dom var sen kvar på jobbet i slutet av veckan så det blev mycket möten och långa dagar.
Det blev en bra vecka att passa på och ta vilovecka från löpningen och låta det lite ömande knäet och den irriterade näsan vila.
I dag känns det som man återvänt till ett normalt liv, bara varit hemma och inte haft några måsten, inte ens ett långpass, fick räcka med en lugn milrunda för att runda av viloveckan.
Nu är det dags att börja tänka på SUM nästa lördag, kul med ett nytt lopp igen.

fredag 24 september 2010

20 grader och solen pa vag

Helg i Barcelona, 20-25 grader och solen bryter igenom.

Morgonpass efter stranden vid 8-tiden. Hosten hemma har ju sin charm med rakyla och klara dagar om vartannat, men det gar ju inte att forneka att det ar ratt skont med ett morgonpass efter stranden vid Medelhavet nar solen borjar bryta igenom nattens moln. Efter 12 km och en snabb dusch blev det spansk frukost pa ett "horn" tvars over gatan.

Efter morgonpasset har det annars blivit en lugn dag med bara lite turistande och ingen shopping i ett Barcelona som i ar stangt for orets stora festhelg "Merca".

onsdag 15 september 2010

Höst, härligt med höst...

Hösten är här om nu ingen har märkt det. Det är visserligen inte speciellt kallt än men mörkret kommmer över oss, och regnvädren står på kö ute på Nordsjön. Bara att börja dra på sig klädlagren och reflexvästen igen när man skall ut på en runda.

Men egentligen är det fantastiskt vilken förmån vi har här i landet, vilken enorm variation vi har i väder och träningsförhållanden. Även om det inte går att variera rundorna i och runt stan hur mycket som helst är det aldrig det samma.

I vintras körde vi långpass i bitande -17 grader och kallare, på våren är det alltid lika skönt när grönskan kommer och det räcker med short och t-shirt igen. Sen har vi sommaren, som ibland blir så varm så svetten dryper trots bara linnet (gäller numera av tradition speciellt på Stockholm Marathon). Nu på hösten känns det friskt och skönt igen en kristallklar morgon eller kolsvart kväll. Vill man ha mer variation kan man alltid passa på i en eller annan snöstorm eller i ett skyfall, variationen är närmast oändlig.

Tänk att bo i en stad där det finns en runda att "välja" på inom rimligt avstånd, det är alltid 28 grader, det är alltid fuktigt, möjligen regn. Detta 365 dagar om året. Jag har provat en gång tiden, det blir svårt med motivation.

Vi inser inte hur bortskämda vi är i det här landet, vi klagar alltid både på väder och årstid, det spelar ingen roll vad det är så är det fel. Ett märkligt folk är vi.

fredag 10 september 2010

En tappad tråd...

När jag började mitt bloggande i maj tänkte jag berätta lite hur det kunde bli så här tokigt att man bara springer längre och längre. Tappade tråden i denna berättelse i början av semestern efter att ha berättat om de första åren, bara orientering och jorden runt. Det är dags att ta upp tråden igen för att komma ifatt dagens verklighet.

Efter åren på heltid ute i världen blev det dags att slå rot på Gryta i Västerås tillsammans med Ann, det blev radhus 87, bröllop 89, Sofie kom 90 och Sandra 93, åren rullade på med småbarn, jobb och ganska mycket resor. Springande blev det inte så mycket av, visserligen återvände jag till Orienteringen och sprang ca 15 tävlingar om året, men inte alls så mycket som förr. Var med och bildade VSOK som en sammanslagning mellan VOK och VIK Orientering, satt i styrelsen några år och var banläggare på tävlingar. Men åren gick, barnen växte och tävlandet minskade.

När jag var yngre var jag facinerad av Vasaloppet men när jag blev gammal nog för att få starta var jag inte så aktiv längre. Nu kom jag på att det kanske var dags att pröva. Sagt och gjort, 1995 blev det Öppet Spår och sen fortsatte det av bara farten med 6 "riktiga" Vasalopp farm till 2003. Kom igång med träningen igen, lite längre, lite orientering och lite F&S Jympa. Skidor blev det däremot svårt att träna med snöfattiga Västeråsvintrar.

År 2000 började det hända något, man kanske kan skylla på den nya tiden i nytt millenium. Vi var några på jobbet som bestämde oss för att springa Broloppet, originalet alltså, det gick på 1.37 för min del och kändes riktigt bra, visserligen 20 minuter långsammare än förra halvmaran 17 år tidigare i Qatar, men den tiden var sen länge dold långt bort i minnet.

Inte nog med Broloppet, Ann kom hem från en träff med tjejerna i gänget, dom skulle göra Tjejklassikern!! Dom?? som på sin höjd springer en orientering någon gång då och då, det här går ju inte. Dags att göra slag i saken med en dröm man knappt ens drömt, det var bara att anmäla sig till loppen och utöka Vasaloppsåkandet till en riktig klassiker. Första försöket slutade strax före mållinjen kan man säga, skulle avsluta med Vansbrosimmningen i en ovanligt varm Dalälv 2001, men försöket att göra det "naturellt", dvs utan våtdräkt, var ingen lysande idé för en fettsnål löparkropp. När jag simmade mer i ubåtsläge med 500 m kvar till mållinjen blev jag helt enkelt upplyft och satt framför en byggfläkt för att tina upp.
Man får å andra sidan inte ge sig så lätt så det blev en ny vända nästa år, börjde för säkerhets skull med simningen och dessutom i våtdräkt. Då gick det bra även om det bara var 16 grader. Dom andra loppen var inga större problem så i Juni 2003 var klassikern klar när jag nådde målet i Motala.

Med ett antal Vasalopp och en klassiker, nästan två, avklarade hade jag börjt komma igång med det här med långlopp, men det var ändå mest en kul grej vid sidan av lite orientering. Jag läste någonstans att dom flesta vet när det hela började och det stämmer bra för mig. Även om jag sprungit hela livet, mer eller mindre, kan jag säga att jag "föddes" som långlöpare den 18 januari 2004...
... men nu är tråden upplockad både i berättelsen och i springandet så det blir det mer om nästa gång.

lördag 4 september 2010

Det blev ett lopp till plötsligt



VLK klungan går ut på andra varvet
Foto: Lånat från www.vasterashalvmara.se


I dag var dags för den numera traditionella halvmaran i Västerås. Enkelt men perfekt arrangerat på Rocklundaspåret för 9:e året i rad, det har ökat från 7 deltagare första året till dagens +70.

Eftersom jag sprang en bit längre än normalt förra helgen hade jag inte räknat med att springa idag så jag var inte anmäld. Men men , både ben och fötter har trots förra helgens utmaning känts riktigt normala i veckan, i onsdags blev det en milrunda för att känna på dom och det gick utan problem. Tänkte därför ta mig bort till tävlingen, jogga ett träningspass och titta på loppet, men...

Det kändes lätt och bra på vägen dit så det fick bli en efteranmälan på plats, det går ju springa lugnt också. Startade lite längre bak än vanligt och tog det lite lugnare än vanligt i början men sen flöt det bara på. Fortsatte i princip i samma tempo i 21 km utan några egentliga känningar i benen av förra helgens 17 mil. Hade perfekt tempohållning tillsammans med Anders Hultin, vi låg och växeldrog i princip hela vägen ända in till en liten målfotospurt efter 1.33.16. Alltid kul att plocka löpare efter löpare en bit in i loppet, de sista 15 km var det nog ca 15 löpare som blev plockade för att sluta på en 13:e plats. Helt klart nöjd med tanke på att det skulle bli ett lätt joggpass.

I täten gick det däremot grymt mycket fortare, Anders "Öset" Österlund krossade tävlingsrekordet med ca 8 minuter och gick runt den tuffa halvmaran på 1.13 !!!

I damklassen blev det också nytt rekord när Kerstin tog hem rekordet till VLK på 1.36

Mysig tävling i perfekt höstväder. Nästa år är det 10-års jubileum, ni som missat nu får komma igen då. Passar perfekt att nå 100 gränsen i deltagare på 10-års jubileet.

tisdag 31 augusti 2010

24 h genom natten blev 7 min i etern....

...i varje fall lokalt i Västmanland.

Vid nummerlappsutdelingen i Skövde i fredags träffade jag Valdemar Andersson från Radio Örebro, han var förkyld och kunde inte springa själv men var där för att göra lite reportage om Ultralöpning. Jag fick frågan om jag ville ställa upp på intervjuer för ett reportage före, under och efter loppet.

Kändes som en kul grej att berätta lite vad vi sysslar med och dessutom få lite avbrott i rundorna under natten. Det blev 4 korta intervjuer, två av dessa springades mitt i natten. Ingen anning om och när det skulle sändas, men efter att Ann hört från den undrande grannen (om jag var på jobbet eller låg hemma och återhämtade mig) att dom förvånade hört mig på radion igår lyckades jag leta upp reportaget i Radio Västmanlands arkiv.

Här kommer reportage från natten i Skövde. Lite reklam för VLK på köpet :-)
Radio Västmanland 30 Aug, kl 9.00 Lyssna i klippet mellan 05:10-05:55 och 18:00-24:15

Kämpen Bo Johansson från Västerås Löparklubb som sprang i 24 timmar i sträck i helgen!! Härligt reportage i morse ca 9.15 där han intervjuades av SR:s Valdemar Andersson som lubbade vid hans sida och upprepade gånger försökte få Bo att vekna och gå och lägga sig i stället! Foto: Sverige Radio P4 Västmanland

söndag 29 augusti 2010

24 h i Skövde

I fredags morse var det dags att dra till Skövde för årets Ultrafestival och min premiär på 24 h löpning. Hur skulle kroppen funka att vara igång under så mycket längre tid än vad jag prövat förrut. Kände mig i varje fall mycket mer förberedd i år än inför förra årets 12 h lopp i Hallsberg, det kändes som att man visste lite mer vad det är frågan om.
När alla deltagarna (ca 50 st) installerat sig och dom flesta placerat ut sina "matlådor" utmed banan var det dags för start kl 12. En start i lopp för 24 eller 48 h är inte så dramatisk, när skottet går börjar alla småjogga lite lugnt.

De första 6 timmarna gick riktigt bra, en liten aning fortare än jag planerat, men ändå inte så fort att det skulle bli tugnt längre fram. Det blev ca 9-10 km per timma med lugn löpning och ett gåvarv varje timma. Lyckades också stoppa i mig "mat" och dricka som planerat under gåvarven på dessa första timmar.

Efter kl 18 bjöds det på middag i mattältet, det blev mos och köttbullar, även det instoppat under ett par gåvarv. Senare på kvällen började rutinen med mat och regelbunda gåvarv spåra ur lite, jag kroknade inte som i Hallsberg förra året men vädret satte lite käppar i hjulet. Det hade varit lagom varmt och mulet hela tiden men med svarta moln runtomkring. Kl 21 kom ett riktigt skyfall över oss och sen fortsatte det regna ett tag. Någon gång under kvällen insåg jag också att drömmålet 20 mil nog inte var rimligt men definitivt skulle det kunna bli en bit över 16 mil.

Vid midnatt, efter 12 h och drygt 10 mil, hade det slutat regna då fick det bli en första riktig paus. In och byta till torra kläder och skor, plus 10 min sömn, sen var det bara att ge sig ut i natten igen.

Det var svårt att hålla uppe flytet under småtimmarna, jag var aldrig egentligen sömning eller trött pga energibrist men benen stumnade lite och fötterna började ömma. Provde en ny 10 min sömnpaus vid 3 tiden och upptäckte att det gjorde susen. Efter det flöt det på riktigt bra och tiden jag sov var snabbt återvunnen. Någon gång under natten serverdes det köttbullar igen, typ mamma Scans, men nu protesterade kroppen mot doft och smakupplevelsen, dom blev kvar bara ett halvt varv. Det var i och för sig inga problem, bara att fortsätta igen, allt annat gick bra att både äta och dricka.

Vid 5-tiden pratade jag med Stefan Lindvall som varit inne och kollat på resultat datorn, han rapporterade att jag låg 2:a i klassen!! Kan det vara möjligt, gjorde själv en snabbkoll och visst det stämde, men det var ju 7 h kvar. Bestämde mig för en ny 10 min sömnpaus igen vid 6-tiden för att få upp fyttet och den gjorde riktigt susen. Kände mig hur pigg som helst under några timmar och malde bara på i nästan samma tempo som under de första timmarna. När det var 3 h kvar började behovet av gåvarv öka igen, kollade hur många varv jag hade som marginal till 3:an. Det kändes ganska lugnt, visserligen var det Fredik Elinder som vann RM förra året, men han var 25 varv efter. Han hade haft en långpaus och kom sen ut pigg och började nöta varv så det var bara att försöka hålla ungefär jämna steg. Vi sprang i samma tempo när jag sprang, men jag hade oftare gåvarv. Jag höll i varje fall i stort sett marginalen i 2 h, tills det bara var 1 h kvar då kändes det lugnt. Sista timman fick målet istället bli att komma över 17 mil och det lyckdes.

Det är egentligen märkligt hur länge man kan hålla på och hur prestationen kan gå i vågor under tiden. Väldigt korta pauser ger väldigt mycket i återhämtning. En som verkligen visade att det går komma igen var David Backman, det gick riktigt tugnt ett tag på kvällen men de sista 2 timmarna drog han igång en långspurt och lyckades ta sig över 16 mil.

Jag är jättenöjd med premiären på 24 h, det är ju inte varje dag man tar ett RM silver precis, med bara Stefan Lindvall före och Fredrik Elinder efter. Sen var det 4 damer före också, i ultrasammanhang är damerna minst lika uthålliga som herrarna. Grymmast av alla var Torill och Åsa som nötte på till synes helt utan avbrott, nytt svenskt rekord med 209 km för Torill.

Nu är det söndag kväll, kroppen börjar åtehämta sig efter ett tufft dygn i Skövde, fortfarande lite ömt och stelt i benen men det bättrar sig

torsdag 26 augusti 2010

Laddat och klart

Ok, då var allt klart för nya utmaningar! Stora matlådan är laddad med allehanda godsaker för ett dygn i Skövde. Vad sägs om 6 Snickers, 6 Runes Energibars, 6 l Vitargo, 6 bananer, 6 Gainomax, 1 stor påse Chips, 1 påse Nötmix, 24 Nötcreme och 3 lättöl (att lyxa till tillvaron med). Har egentligen ingen anning hur magen och psyket kommer klara av detta, men har i varje fall planerat lite mer kontinuerligt ätande än på mina tidigare försök till Ultralopp. Förutsättningarna att få i sig alla dessa 13.000 kcal är kanske lite bättre med småätande ofta.
Har ingen egen service vid sidan denna gång så urvalet fick bli sådant som man kan ha klart och iordning innan start. Sen blir det en del mat från arrangörens bord också, för ännu mera variation, rena 6 rätters middagen;-)

Vädret ser inte ut att bli det bästa, inte för varmt men en del regn som kyler när kroppen blir sliten. Farten man håller är ju inte direkt värmehållande heller.

Nu blir det att sova en stund, i morgon natt är man på banan och har vid den här tiden klarat av en dryg tredjedel av tiden.
När det går tugnt får man hämta inspiration från Mickes kämpande på La Transe Gaule och från alla som samtidigt är ute på sin första natt i bergen på UTMB. Nu är det 2 år kvar till det är min tur dit.

tisdag 24 augusti 2010

Lite inspiration


I dag damp det ned lite inspiration i postlådan. 2 nya böcker att sätta tänderna i.
Började läsa långloppsinspiration i julas när jag fick Dean Karnazes, Ultra Marathon Man, hemskickad i julklapp från Sandra i USA. Intressant bok med mycket galna utmaningar som visar att man kan flytta sina gränser rätt mycket. Kul läsning om många händelser, men det märktes att den är skriven av en amerikan. Det sparas inte på superlativen precis, speciellt inte om de egna prestationerna. Om man tar detta med en lagom nypa salt så är det läsning att rekomendera för en långlöpare. (finns att låna om ni hör av er)

På Vertex fick jag tips om en ny bok "Born to run" så nu har jag varit på nätet och shoppat lite. Av bara farten hittade jag en annan bok av Karnazes där han berättar om sin genomförda utmanning att springa 50 marathon i 50 delstater på 50 dagar i sträck. Återkommer med recensioner när jag plöjt igenom dom.

tisdag 17 augusti 2010

Flytta gränsen

Nu börjar det närma sig även för mig, att flytta gränsen en liten bit till alltså! Vertex förra helgen var en kul och utmanande tävling på en tuff bana, men det blev inte någon gräns flyttad. Varken km, höjdmeter eller timmar blev mer än förrut, men nu är det snart dags.

Nästa fredag kl 12.00 blir det start i Skövde 24h RM. För er som inte är så insatta i detta tokiga med att spinga långt innebär det kort och gott att kuta runt en 400 meters vanlig löparbana så långt man hinner på 24 h, enkelt, eller hur?

Nu har man ju hunnit lära sig lite under det senate året sen man började springa "bortom" maran, även om man är en ren nybörjare i sammanhanget än. Det är inte bara fysiken och psyket som måste tränas och tränas, det är också mycket praktiskt som skall fungera och som kroppen skall acceptera. Det gäller utrustning och det gäller mat. En sak har jag börjat lära mig efter att ha läst bloggar, artiklar och böcker, efter att ha pratat med folk och efter att ha gjort några egna små erfarenheter (läs, misstag) i Hallsberg och Ursvik. Framförallt har jag lärt mig 2 saker som riktigt viktiga, det gäller att ha en plan och det gäller att äta.

Nu har jag en plan! Skövde 24h är framförallt ett rejält flytt av gränsen, springa i 24h är en helt annan sak än mitt gamla max på 12h och mer vanliga 3-4 h på långpass och maror. Ändå är det bara en bit på vägen för att lära mig mera, UTMB blir närmare två dygn än ett.

Planen är att bryta ned 24 h i 6 delar á 4 timmar, som i sin tur delas i 4 delar á 1 h. Det blir att fokusera på en timma i taget och ha lite delmål var 4:e timma
Skall också fördela ut det kontinuerliga ätandet på dessa delar, så jag kanske får i mig mycket nog och med variation nog så magen och psyket pallar det. Har precis införskaffat en "matlåda" på 31 liter hos Clas Ohlsson, perfekt för syftet, fungerar även i regn. Den skall nu fyllas med ca 12.000 kcal av onyttigheter nyttiga för en ultralöpare. Med ett eget planerat förråd vet man att man får i sig tillräckligt, sen får arrangörens mat och småplock vara bonus och lite variation.

I planen ingår också att hålla lagom låg och jämn fart så det håller hela vägen, varvat med lite gåvila varje timma och helst lite längre gåvila var 4:e. Drömmålet är 20 mil, men det är kanske orealistikst så här en första gång, ett basmål att falla tillbaka på får vara 16 mil.

Det kommer mera om detta senare, nu gäller det att ladda kroppen och ge den lite återhämtning.

måndag 9 augusti 2010

Lite bilder från Vertex också

Ja då har man jobbat en hel dag igen då och lite extra också naturligtvis när allt skall vara gjort på en gång efter semestern, men klart blir det såsmånigom. Det blir ingen träning i dag, får vänta tills i morgon i varje fall.

Tänkte bjuda på lite lockande bilder från Vertex också nu när jag kommit hem till kamerasladdarna.

Dags för start, alla verkar väldigt fokuserade på sitt!


Väggen upp på Ottfjället väntar efter matstopp i Nordbotten.


Värsta branten passerad, men det är långt kvar...


...13 km kvar närmare bestämt, och fortsatt uppför på det stiglösa fjället


Det är så otroligt vackert när man tar chansen och lyfter blicken från de närmaste stenarna


Anders Blad i mål efter att ha besegrat de Jämtländska fjällen.


Kan man ha det bättre efter målgång i ett tufft lopp?

söndag 8 augusti 2010

Vertex, klart.. för den här gången

Vilken grymt härlig tävling. En riktigt tuff bana i en helt underbar miljö både under och efter loppet. Att sen solen sken, det var lagom varmt och bara en lätt svalkande vind på fjällen var en extra bonus.

För att ta det från början så höll faktiskt SJ tiden på tåget upp så jag fick en hel dag i Vålådalen på fredagen, tog det lugnt, gick en kort tur och träffade andra som också kom upp tidigt med tåget. På kvällen blev det pastamiddag och dags att fixa ordning på lilla packningen.

Det blir lördag morgon mobilen larmar 6.15, går iväg till frukosten. Det är en absolut kristallklar morgon, inte ett moln runt horisonten, vindstilla, ca 10 grader och så tyst det bara kan vara i fjällen. Det ser ut att bli en underbar dag. Klockan 8 går bussen till starten vid Edsåsdalen.

Vi samlas till start på en äng nedanför byn, har egentligen ingen aning om vilken tid jag tror på men ställer mig i bakkant på förta startgruppen (4-5 h). Dom brukar vinna på ca 4 h så jag satsar på 5 eller uppåt 5.30. Vi är totalt nästan 300 som skall ut på fjället så när starten går är det ganska hög fart den första kilometern på en liten skogsväg för att inte hamna i kön. Efter en dryg kilometer börjar stigningen 600 höjdmeter upp på Välliste, den följer en smal stenig och lite lerig stig, men det skall visa sig att det är nästan den bästa stigen på banan. En kilometer före toppen rundar man än flagga för att ta sista toppbiten tur och retur, möter täten precis vid flaggan så jag är ca 2 km eller 15 min efter redan nu.

Från Välliste ned mot Ottsjö är det först en härlig svagt sluttande utförslöpa i lagom blöta myrar, men sista biten är det stenigt, lerigt och delvis löpning i en bäckfåra! Framme i Ottsjö efter 15 km är första matkontrollen och sen någon kilometer grusväg, skönt med lite omväxling. I lilla Ottsjö måste man ha gått man ur huse för här är det publik nästan hela vägen, men snart är det in i skogen igen på en kixig stig. Stigen blir snart bättre och bort mot Hållfjällets sommarstängda turiststation är det härligt och lättsprunget med bara en lätt stigning över berghällar, fina stigar och några myrar. Perfekt utsikt mot söder och Ottfjällets nordväg. Det är dit man skall upp, men först skall man ner...

Stigen från Hållfjället ned till Nordbotten är riktigt bökig, rötter, stenar, lera och bitvis riktigt brant. Här fick man nytta av det lilla man har kvar av orienterarsteget. Det var skönt att komma ut på ängen vid Nordbotten till den stora matkontrollen. Här blev det 5 minuter paus för att stoppa i sig allt möjligt, saltat bröd som var suveränt gott, buljong, bars, sportdryck, chips, mm, men pastasalladen kändes lite för mastig så den fick vara.

Men man kunde ju inte stå där och ha det bra för länge, de tuffaste utmaningarna var ju kvar och 16 km fram till målet med Ottfjället däremellan. En kort bit efter Nordbotten började "väggen" då var det bara att börja gå och det rätt uppåt genom skogen som efter ett tag övergick i kallfjäll. Uppe på fjället planade det ut något men det var fortfarande brant och man såg toppen långt uppe... eller det som man trodde var toppen. När man väl kom upp dit var det en liten kort bit utför och sen fortsatte backen till toppen, eller? Det hade ju inte gått så många kilometer så mycket riktigt, det blev repris med ny kort utförsbacke och sen ytterligare en rejäl stigning innan man kom fram till sista matkontrollen vid Ottfjällets vindskydd. De 8 km som avverkats från Nordbotten var nästan enbart gående, var det inte uppför så var det riktigt stenigt, i stort sett ingen stig utan man spang långa stycken bara bland stenen på fjället. En fördel med att man var tvungen att gå var att man kunde njuta lite av utsikten och inte bara stirra var man satte fötterna.

Efter matkontrollen var det bara en liten sista stigning upp till passet mellan Ottfjällets toppar och banans högsta punkt på 1160 möh, sen var det utför i många kilometer men inte gick det så fort för det. Stenigt, blöta myrar. lerigt och såphala spänger. Det var riktigt skönt att komma ut på grusvägen de sista 2 kilometrarna av utförslöpan, sen var det bara en kilometer elljusspår in i det härliga målet i Vålådalen.

Efter loppet var det rena njutningen. Bara ta det lugnt och slappa i solen i timmar, prata med alla andra, få lite massage och inte minst sitta i badtunnan alldeles för länge. Hur ofta sitter man i en bubblande badtunna i strålande sol med utsikt över fjällen och med den där sköna känslan man har i kroppen efter ett långt lopp? Det är klart en del av helheten som lyfter tävlingen till en egen dimension.

Ingen stressar heller hem efter en snabb dusch utan alla är kvar och umgås, är med på prisutdelning med massor av lottade priser, bildspel från dagens lopp och som avslutning på det hela en bankett där man kan stoppa i sig det kroppen behöver efter en tuff dag på fjället.

Resultatet för min del blev 5.49, lite mer än jag gissat men helt OK så här första gången. Å andra sidan är inte resultatet det viktigaste här utan helhetsupplevelsen med hela arrangemanget. Vädret var perfekt i år precis som dom haft förra året, det bidrar naturligtvis till upplevelsen, det kan vara annorlunda. Pratade med någon som var med ett annat år och han beskrev att det den gången var som "Novemberkåsan utan motorcykel", men även sådan förhållanden kan ju ha sin tjusning.

Så ni som missat detta, se till och planera för nästa sommar så ni inte missar Vertex en gång till. Jag kan inte garantera strålande sol igen, men defenitivt en upplevelse.

Nu sitter man här i Vålådalen och väntar på att åka till tåget hem, men solen skiner i dag också och miljön är så härlig den kan vara, varför skall man hem och börja jobba igen i morgon?

torsdag 5 augusti 2010

Nystart på F&S

Det blev lite träning till i veckan i varje fall. När jag nu skulle vila från löpning några dagar passade jag på att göra en nystart på F&S Intensivpass i går. Perfekt träning för en löpare för att bygga upp allmänstyrka, smidighet, koordination, you name it!

Jag har mer eller mindre alltid jympat lite vid sidan av träningen, är ganska säker på att det är en starkt bidragande orsak till att jag i princip alltid varit skadefri under mina snart 40 år i löparskorna. Vi höll faktisk på en del redan i slutet på 70-talet med liknande jympa, flera år innan F&S var "uppfunnet", då var det som styrketräning för skidåkningen. När jag sen träffade Ann 1986 var det perfekt att gå med i F&S för lite jympa då och då, hon var aktiv där nästan från början. Har jympat till och från sen dess, mest på intensivpassen, men under våren blev det inget pga tidsbrist.
Nu har jag bestämt att jag skall försöka ta ett pass i veckan igen för att stärka kroppen, det lär behövas också det inför UTMB.
I går blev det alltså ett pass igen och jag inser ännu mer vad det ger, otroligt vad man kan tappa på ett halvår, vart har all styrka i armar och överkropp tagit vägen?

Nu är det också packat ock klart i ryggsäcken för att dra till Vålådalen och Vertex. Bara att lägga sig i hängmattan och vänta på nattåget som inte kommer förrän 22.20, om nu SJ har lärt sig klockan än.

tisdag 3 augusti 2010

Vertex nästa...

Så var det då färdigtränat för Vertex kan man säga, har i varje fall just kommit hem från ett sista löppass innan lördagens Vertex. Det blev ett litet lätt distanspass med VLK på 14 km med en tempoökning på 4,5 km mitt i. Tog det lite lugnt och allt känns bra i kroppen inför helgen.
I går kväll läste jag igenom all info om Vertex igen för att komma in i rätt mod. Kollade banbeskrivningen, kartan, väderprognosen och gjorde en liten packlista. Känns som att man har koll på loppet rent mentalt. Det blir nog tufft, men med Åreveckan i benen, med bl.a. tur och retur över Skutan till Huså, så känns det ändå rätt bra. Känner inte någon oro för utmaningen, men frågan är hur man lägger upp loppet och vilken tid som är rimlig. Tror på en hyfsat snabb start för att få "plats på stigen upp", men sen ta det riktigt lugnt upp på Välliste. När man nått första toppen är det sen bara att köra med det tempo som känns bra.
Känner mig lite kluven, borde kännas mer som en utmaning än det gör, å andra sidan är det ju bara en 1/4 av UTMB i längd och 1/5 i höjdmeter så det är kanske rimligt att man inte känner av utmaningen nu när man ställt in siktet på UTMB. Det blir ett första delmål på vägen dit och jag hoppas det blir en positiv start på den vägen.
Tar nattåget upp på torsdag, man kan ju knappast lite på SJ och komma med nattåget direkt till start även om arrangörna lovat transport från Undersåker. Det får bli en dag i Vålådalen först, det skall bli kul också, har inte varit där sen 1978 då var det fjällorientering som gällde.
Nu hänger det bara på vädret hur det blir, knappast hett och strålande sol som förra året. Man får hoppas inte molnen och regnskyarna ligger som en filt över fjällen, då blir det inte samma häftiga upplevelse. Om "filten" ligger på så får man se det positiva i det och ta det som en del i pannbensträningen.

söndag 1 augusti 2010

Många långa lopp på gång

I dag öppnade anmälan till TEC, eftersom jag ändå satt hemma och knappade på datorn tänkte jag att jag skulle passa på att hänga på låset, platserna har ju tagit slut ganska snabbt och det blir nog inte annorlunda i år.
Sagt och gjort, nu är anmälan till TEC gjord så nu skall man nog vara säker på en plats. Nu börjar UTMB förberedelserna ta lite mer konkreta former, TEC ger ju både poäng och en riktigt bra träning och test.
När jag ändå satt och höll på att knappa in anmälningar så blev det två till gjorda av bara farten.
Skövde 24 h i slutet av Augusti. Ett av loppen jag planerat för att träna och testa hur man fungerar på så långa lopp. Skall bli spännade att se hur det är att knata runt på en löparbana i 24h. Man skulle kunna tro att det är en fruktansvärd pannbennsträning pga sin enformighet, men jag sprang 12h i Hallsberg förra sommaren och det var definitivt en positiv överraskning, riktigt social form av tävling.
Tredje anmälan blev till SUM nu i Oktober. Inte för att det är en ny gräns att testa i UTMB förberedelserna, men ett kul lopp som ger lite inspiration i träningen.

tisdag 27 juli 2010

Ett lite mindre berg


Semestern fortsätter med några dager "hemma" i Taberg i Småland, hos storasyster som inte kan begripa varifrån jag fått generna som gör att jag håller på med allt detta springande. Att springa 16 mil, dessutom i bergen och nonstopp !!!??? Det ligger antagligen låååångt bortom fattningsförmågan om man inte sprungit så långt, sammanlagt, i hela sitt liv. Den vanliga frågan kommer förståss upp...Varför? Det kan man ju fundera en hel del över, det som ligger närmast till hands är nog att man vill utmana sig sjäva, testa gränserna, flytta fram målet lite till när man nått det första, osv...
Hemma i Taberg måste man passa på att träna på det gamla berget, meteoritklumpen som sticker upp 150 meter över de Småländska granskogarna. Berget, som är en liten tursitattraktion i trakten, har för oss med den udda tursitvanan att hitta fina löpstigar några bra stigar upp, över och runt toppen. I morse fick det bli ett litet kort semesterpass 2 gånger upp över toppen och lite till. Det blev i varje fall 400 höjdmeter, inte så mycket jämfört med Åreskutan nyligen, men ett lagom "hålla formen för backlöpning pass", det är bara 1,5 vecka kvar till Vertex nu.

fredag 23 juli 2010

5-10-15 loppet

I går var det en premiär i Västerås. Premiär för tävling med vår nya löparklubb. Vi ville starta med ett inte allt för stort arrangemang så här första gången vi hade en tävling. Det var också lite av en chansning att köra en tävling mitt i semestertiden, men å andra sidan är det nästan inga andra lopp nu så dom som ville testa tävlingsfarten eller löpfomen fick ett tillfälle. Det var också ett försök att testa ett lite udda koncept med att kunna bestämma sin sträcka under loppet, skall det bli 5, 10 eller 15 km.
Vädret var på vår sida ett kort regn mitt på dagen friskade upp luften, sen strålade solen igen. Det var nog, trots regnet, lite väl varmt att springa och det blev mycket motvind på "hemvägen".
33 kom till start och fördelade sig ganska jämt på de de 3 sträckorna. Ett litet startfält men trots allt ganska lagom för ett första arrangemang av klubben. Trots att det inte var fler startande var den geografiska spridningen stor med deltagare från allt mellan Älvdalen, Stockholm och Lund.
Det mesta fungerade som det var tänkt och jag tror dom flesta var nöjda. Det blev en grymt bra segrartid på 15 km av Philip von Rosen från Hässelby, 50.48 på 15 km trots värmen och motvinden. Resultat och bilder på VLKs hemsida.

lördag 17 juli 2010

Över Mullfjället


Emelie och Camilla på toppen av Mullfjället, vilken drömterräng för en löpare

För dagens långa fjällpass blev det bussen till Duved för att springa över Mullfjället "hem" till Åre. På bussen från Järpen kom också Emelie och Camilla som hade tänkt ungefär samma sak, kul att det inte blev ett ensam pass i dag heller. Alltid roligare att springa när man är fler. Efter klättringen uppför pisterna i Duved kom vi upp på Mullfjället, ett MYCKET mera löpvänligt fjäll jämfört med Åreskutan, härliga berghällar att springa på närmast toppen och sen en mestadels jättefin och lång utförslöpa ända ned till Ullådalen. Det var bara några få små "klafsmyrar" att ta sig genom.
Efter ett stopp i Ullådalen blev det en ny pistklättring upp på Skutans västslutning. Vid lifttoppen delade vi på oss, tjejerna skulle ta toppen på Skutan en andra gång, själv fortsatte jag ned till Åre över Hummeln. Sprang också några km platt asfalt nere i Åre för att sträcka ut benen lite. Det behövdes speciellt efter utförslöpan i svarta Hummelbranten, GPS'n visade 300 m "fallhöjd" på en sträcka av 1200 m, det tar på knän och ben att springa i sån terräng, men det är bra styrketräning för benen i lagom doser. Uppe på fjället blir det mest klättring när det är så brant, men i pisterna går det att "springa" utför.
Åreveckan är slut, bara att packa och åka hem i morgon, men 10,5 mil och 5100 höjdmeter, både upp och ned, känns bra. Inga skador eller förslitningar, bara en skön trötthet i benen. Känns som en bra grund att bygga vidare på mot de utmanande målen. Nästa vecka blir det lite återhämtning med mera normalsvensk semester....men ett och annat lite lättare löppass blir det nog ändå.

"Attackhunden"

...som den blivit döpt till av Östersunds Posten. Här kommer lite mera om gårdagens märkliga träningspass. ÖP skrev mer om händelsen med lite bilder och berättelser från familjen jag träffade där. Inte förrän 21.30 lyckades man fånga in hunden enligt vad toppstugans personal berättade för Camilla och Emelie i dag. ÖP skrev om detta också och att det var med hjälp av ägarna som man letat upp och tagit dit.
Nu kommer det mest märkliga, ägarna räddades själva från Åreskutan i det dåliga vädret i måndags eftermiddag, även detta har ÖP haft en liten notis om. Hur kan man "glömma" att få med sig hunden från fjället då och även, som det verkar, glömma att hämta eller söka efter den under flera dagar? Hunden har alltså suttit övergiven på Åreskutans topp i 4 dygn. Man kan ju hoppas att det blir dyra konsekvenser, först räddade själva av fjällräddningen, på Åreskutan, man överger hunden som sen attackerar folk och drar igång en ännu större räddnings- och infångningsoperation. Ibland undrar man???

fredag 16 juli 2010

Off Pist till Huså...och tillbaka

Dags för veckans topp-pass som visade sig bli lite annurlunda jämfört med de flesta träningspass. Planen var Åre-Huså, tur och retur över toppen på båda hållen, ca 30 km och 2000 höjdmeter. Tidig start från Åre, Micke var morgontrött? och kom inte, men Clairs och Mickes gäster kom med bussen från Järpen. "39 dagar kvar till UTMB" Camilla och Emelie var med upp på toppen utmed den östra leden som ÅEC följer, kul med sällskap på passet med andra som fastnat för det här med att springa lite längre.
Uppe på toppen blev det en energibarspaus och koll av den strålande fina utsikten. På toppen fanns också en märklig sak, vid helikopterplattan satt en ensam hund och tittade, det liknade en schäfer på håll. Kabinbanan hade inte öppnat för dagan än och inte en människa syntes till, mycket märkligt...

Camilla och Emelie på väg "off pist", det blev riktigt brant en bit här.

Vi forsatte leden ned mot Huså, det var riktig klättring i början och det var svårt att följa leden ibland trots strålande sol, det kan inte vara lätt här på ÅEC om dimman ligger tät. Vi kom i varje fall ned till Bjelkes gruva där Camilla och Emelie svängde runt fjället på västra sidan, åter mot Åre. Jag fortsatte själv ned till Huså och kom dit precis kl 11 när man hade öppnat fiket på Huså Herrgård, perfekt, säkert 20 sorters hembakat så det fanns mycket kortlivad energi att välja på. Efter en halvtimmas fikastopp var det dags att börja jogga, gå och klättra 1000 m upp samma väg tillbaka till toppen. Kände mig riktigt hungrig och seg sista stigningen så jag kastade mig in i toppstugan och köpte renklämma plus våffla. Satte mig ute i solen bland alla turister för att njuta av tillvaron, men insåg strax att det nyss varit lite kalabalik.
Pratade med några och det visade sig att hunden (den vi såg i morse) slitet sig och gått lös på folk. 3 var bitna, en dam riktigt rejält i både vad och lår, hon låg med första förband och benet i högläge. Hunden satt kvar vid helikopterplattan och bevakade "sitt revir", ingen visste vems den var. När jag berättade att den satt där i morse innan någon kom dit blir funderingarna ännu vildare. Ligger det någon nedanför något stup? Polishelikopter är i varje fall på väg från Östersund, dels för att lyfta ned den bitna damen till Åre och dels med folk och utrustning för att fånga in hunden. Det tar en timma innan den kommer, under tiden deltar jag i att hålla folk borta från "hundens revir" så inga fler skall bli bitna. Många lockas att gå upp till plattan som är högsta punkten.

Räddningstyrkan på väg, då sticker hunden.

Till slut kommmer helikoptern och efter ett tag flyger den ned med damen till Åre. Under tiden försöker hundfångarna få tag på hunden som naturligtvis retirerade när helikoptern landade. Enligt polien som kom hade man tydligen hämtat in vilsna turister på fjället för 3-4 dagar sedan och hunden var antagligen deras. Hur det kom sig att den satt bunden däruppe och ingen sagt något, gjort något eller märkt något är märkligt. Har någon hittat en lös hund, bundit den där och sen inte meddelat någon? Om den suttit där 1-4 dagar är det inte säkert att någon sett något i dimman och bara få har varit uppe dessa dagar. Hunden såg rejält svulten ut när den reste sig så den har nog varit övergiven ett tag.
Till slut fortsatte jag löpturen ned till Åre och tursiterna drog sig tillbaka ned för att hinna med sista kabinen, vi lämnade hundfångarna däruppe åt sitt jobb i lugn och ro. På vägen ned möte jag helikoptern som var på väg upp igen.
Rubriken i Östersunds Posten blev, "Galen hund gick till attack och bet människor" som vanligt är artiklen lite mer dramatisk än verkligheten.

Ett ovanligt händelserikt träningspass får man säga och det blev en heldag pga av detta, 5 h löptid men jag var ute 8 h. Lite bilder kommer när jag är hemma igen, har glömt sladden.

Åreskutan Runt

Blev ingen tid i går att blogga något så det kommer lite om gårdagen nu istället. Det var ju inte riktigt som UTMB, men det blev i varje fall runt ett skapligt berg. Prövade en av alla leder i det nya vandringsledsssystem som man fixat i Åre inför denna säsong. Man har nog inte riktigt hunnit färdigt, det krävdes lite orienterinmgskänsla och lokalkännedom från alla vinterbesök för att hitta runt, ibland var det ingen märkning alls och ibland låg det märkpålar i en hög.

Många vägval vid Bjelkes Gruvor, men längst lederna var det sämre med märkningen.

Runt kom jag i varje fall efter 3h, 27 km och 900 höjdmeter. Det var en ganska omväxlande runda med skog, kärr, grusväg, "klafsmyrar" och fin men knixig kalfjällsstig. Sämst var det på östra sidan av Skutan där det blev 7 km löpning i klafsmyrar. En bra start blev det trots allt på 3 dagar bergsträning. Lite SMS kontkt med Micke på kvällen för att planera morgondagen, som lovar sol och fint väder efter några dagar med gråa moln runt toppen.

onsdag 14 juli 2010

Downhill

Jag skall ju egentligen träna på att springa både uppför och utför men i dag blev det annan träning, men det var skitkul. Provade för första gången att cykla Downhill efter att ha fått en upplevelsepresent på 50-årsdagen. Klart häftigt, i början av dagen var man nervös på en enkel grusväg utför, mot slutet gick det bra över rötter och stenar i branta backar och snabbt i doserade kurvor i utförslöporna. Det blev också ett åk ända från Skutans topp, nästan 1000 m utförsbacke. Det känns i hela kroppen efter en heldag på cykel utför berget och det blev nog rätt bra styrketränking också.

tisdag 13 juli 2010

Åre - 2 x Hummel

Äntligen lite riktiga berg inom räckhåll, har kommit till Åre för en knapp veckas semester med familjen, det får bli lite bergsträning också. +30 grader och strålande sol hela vägen upp tills vi kom till Järpen, då åkte vi in under "täcket" och kallfronten, det blev plötsligt mulet, +17 och kraftiga vindar, lite avsvalkande kan man säga.
Veckan har börjat med 2 korta rundor, igår Mörvikshummeln och i dag Totthummeln med en liten extra runda bort till Bräcke. Bara 8 och 12 km rundor men trots det drygt 1100 höjdmeter, lite skillnad mot Västerås. Det bästa är att det känns riktigt bra, det har i princip gått att mala på i lätt löptempo hela vägen upp utom några knixiga korta bitar.
I dag har det regnat och molnen gått låga så det gjorde att jag fick hålla mig på låga höjder även i dag, vi får se om jag får till mitt planerade 2000 m pass, Huså tur och retur via toppen på båda hållen.
I morgon blir det löppaus men det väntar andra utmaingar, skall "göra" min 50-års present och prova en heldag med Downhill Cykling, spännande...

lördag 10 juli 2010

Bruksleden - ospårat


30 grader och 30 km, det blev ett lite annorlunda VLK långpass i dag. Jag har skaffat en ny Terrängkarta för att hitta nya löprundor. Perfekt, jag hittade en massa nya stråk att springa som jag inte sett på alla orienteringskartor som bara visar en bit här och där och inte på min 30 år gamla 50.000-dels karta, den blir det nog dags att pensionera nu.
En av de nya rundorna var en bra skogsväg in till Brukleden och sen leden tillbaka mot Skerike. Nu är nog inte denna del av leden så ofta använd, men att det var så dåligt hade jag ingen aning om. Av de dryga 6 km som vi sprang på leden var hälften en OK stig i terrängen, perfekt för lite trail träning, men den andra hälften var lövsly och bråte, för att inte tala om 2 stora hyggen där stigen var helt borta efter det moderna skogsbruket.
Vi (Micke, Kerstin, Anders, Roger, Simon och jag) tog oss i varje fall igenom skogen och fick en minst sagt omväxlande 3 mils tur i värmen. Det är kul med lite variation, men hyggena var lite för mycket av variation, man får hoppas att inga vilsna turister tar sig ut för att vandra här. Om det är någon som ser vandringsleden på bilden så skicka gärna ett tips.

torsdag 8 juli 2010

500 höjdmeter

Har ni missat att det finns ett berg i Rocklundaskogen i Västerås? 500 meter högt, det är nästan så man kan se det även utanför skogen!
Tyvärr är vi inte så lyckligt lottade här i stan, tänk vilka bergspass det skulle kunna bli för att inte tala om vilken häftig skidanläggning vi skulle kunna ha, med kabinbana till toppen och allt, Västerås skulle synas på många fler kartor i världen.
Som löpare är man å andra sidan inte lika beroende av en enda höjd, med "många bäckar små principen" kan man fixa till ett högt berg även här i stan.
4 varv blev det i dag på min "UTMB-micro-light-backrunda", det blir just 500 höjdmeter totalt, 500 upp och 500 ned, detta på en sträcka av 11,5 km. Med lite fantasi kan man få till riktigt bra träning, men det blir ju lite enmormigt i längden. Nästan vecka blir det ett bättre bergspass istället, då satsar jag på Åreskutan. Det är i varje fall ett riktigt berg, som syns, t.o.m. på långt håll och med en enda non-stop backe på 1000 höjdmeter.

tisdag 6 juli 2010

Lite mera fart i dag

I kväll blev det ett pyramidintervallpass med VLK, vi sprang 1-2-3-4-3-2-1 minuts intervaller, med lika många minuter vila mellan varje. Det är egentligen inte så mycket tempoträning som jag behöver nu, men det var skönt att dra på lite mera ihop med dom andra, det blev ett tempo mellan 3.45 och 3.55 i intervallen. Ett pass med lite fart då och då gör att det känns skönare och lättare när man rullar på i lagom fart på långpassen. Nu blev det inte så kort intervallpass ändå i dag, med 6 km både som upp- och nedjogg blev det nästan 19 km. 64 km på 3 dagar är rätt OK just nu och en bra början på semestern, det kommmer mera. Hängmattan får andra slita på, även om jag hann med en stund i den också i dag.

söndag 4 juli 2010

Jorden runt... ett par varv

Nu har det gått alldeles för länge sedan jag tog paus i berättelsen hur det kunde bli så här. Det får bli bättring med bloggandet, nu har semestern börjat så det skall bli mer tid att på springa och blogga och allt annat man vill göra och inte bara en massa måsten.

Som sagt, tillbaka till historien. 1981 hamnade jag i Västerås, kortvarigt som jag trodde. Till en början var det i och för sig ganska kortvarigt, jag gick en internutbildning 1 år på ASEA för att bli idrifttagare på el-kraftanläggningar, efter det året blev det inte högskolan som jag tänkt, istället blev det ut och jobba i stora världen, den var lite större på den tiden än vad den är nuförtiden. Första jobbet var ett helt år i Qatar följt av ett halvt år i SaudiArabien. Efter det fick det räcka med Mellanöstern och nya ställen avlöste varandra, under de ca 4 år jag jobbade "ute" på heltid blev det dessutom, Malaysia, SydKorea, Wales, Argentina, Spanien, Frankrike, Canada, USA, Italien och lite i Sverige också.

Det blev inte så mycket sprungit under dessa år, jag får nog tacka en eller ett par gener för att jag bibehöll matchvikten ända. Trots allt så blev det ändå några löparupplevelser.
Redan efter en dryg månad i Qatar så arrangerades First Qatar Halfmarthon i Februari medans det fortfarnade var drägligt varmt. Vi var många från ASEA som jobbade i Qatar då så vi skulle ha några lag. Jag var den som var mest löpare och dessutom hade jag inte hunnit tappa så mycket av orienteringsformen, men jag hade inte tävlat så långt förrut. Nu när jag skriver detta roade jag mig med att gräva fram ett gammalt album med klipp från tiden i Qatar, till min förvåning visade det sig att jag har ett 10 min bättre pers på halvmaran än jag trodde. Jag kom runt på 1.17.17, 73 plats av ca 1300. Det skulle dröja 17 år innan jag sprang långlopp igen så jag har aldrig insett hur pass bra jag sprang då.
Året efter blev det mer löpning och en upplevelse som jag kommer ihåg mera av. Sommaren 1984 var det ett par killar som planerade en "Trans American Tour", en orienteringsresa tvärs över USA med buss. Jag hade anmält mig 2 år innan, när det väl var dags var det dels svårt att träna, var i Saudi sista halvåret, och dels svårt att bli ledig därifrån i tid. Jag kom i varje fall hem någon dag innan resan över till USA. När vi kom dit var vi 2 busslaster med orienterare som åkte över kontinenten, vi tävlade i en 10-dagars tävling på olika platser längst vägen och träffade då lokala klubbar, när vi kom till Californien var där en 5-dagars tävling, till slut blev det också en titt på OS i Los Angeles och lite "vanligt" turistande. En superhäftig resa med likasinnade, med många upplevelser och träffar med folk på ett helt annat sätt än på en vanlig resa. Mina resultat på tävlingarna var inte så lysande efter 1,5 år i Mellanösterns öknar, men det gjorde inget, det var en 5-veckors resa som var oförglömlig.
Efter detta blev det om möjligt ännu mindre löpning i två år, bara sporadiska träningar och inga tävlingar. När jag var hemma mellan jobben i Januari 1986, träffade jag ANN hemma i Västerås, det blev dags att kasta ankar igen, men det får bli en fortsätting nästa gång.